alla dessa halvfärdiga projekt..

..håller på att bli färdiga! Hahaa, jag känner mig så duktig när jag plockar fram och avslutar grejer som legat på vänt i evigheter. Det kan vara sömnadsprojekt, att laga trasiga lampor eller en genomgång av kökslådan för "bra att ha-prylar".
Jag hatar prokrastinering, jag hatar det hos mig själv och jag hatar det hos andra. Vad sjutton, det är väl bara att sätta igång!
 
 
På bara några dagar har jag lyckats få ihop flera decimeter halsduk!
 

vad tror ni om isläget?

..Blommaland önskar sig en skridskosäsong. Jag är sugen på långfärdsskridskor nu - jag har inte skrinnat på flera år! Senast var väl tre år sedan och jag har längtat som bara den. Tänk om det blir fin is på Rudan, vilken lycka. En plogad bana precis bredvid en pendeltågsstation, tio minuter till fots och vips är man på isen i flygande fläng. LYXIGT alltså.

Man skall vara tacksam för att man har det bra. Jag har det riktigt bra. Så är det inte för alla. Ett stenkast från Blommalands ombonade kök ligger det en flyktingförläggning. Eller ja, det är egentligen en camping men de har hyst in långfararna där. Så länge. I väntan på.. ja på vad? GudGudAmen, varje dag i ovisshet måste vara en plåga. Jag tycker synd om dem och hoppas att de får ett tryggt hem till slut.





FOTNOT: Under tiden byggs det stängsel i Europa. Så att folk utan id-handlingar lär sig att veta hut. Särskilt om de är mörkhåriga och har skägg. Hade de varit blonda med rosa skinn hade ingen brytt sig. Är man rosa kan man flytta vart man vill och bo där man har lust. Just saying.

Blommaland önskar er alla ett Gott Nytt Hår och en god fotsvettning!

..själv inledde jag det nya året med att klippa mig själv i tummen. Det var inte så skönt men jag måste ge en eloge till Fiskars - deras saxar håller hög kvalitet.

Vidare gick jag ned till Friskis & Svettis för att kolla träningsmöjligheterna inför det nya året. Där fanns plenty, vill jag lova. Jag känner mig sugen på att köpa ett årskort därnere och plocka russinen ur kakan ur deras utbud.
Haninge kommun ger mig hela 2000 kronor i friskvård och ett årskort kostar 3000 spänn; en tusing ur egen ficka för ett helt år är absolut okej.

Vi får se, jag skall fundera på saken men en sak är säker: Inga fler pass på det förra stället! Jag gillar inte när outbildade människor ställer ad hoc-diagnoser på tillstånd de inte vet ett sk*t om. Skrämselpropaganda - "om du går till en läkare istället för till oss så kan du bli felbehandlad och invalidiserad för all framtid" - hör hemma hos sekter!

Deras senaste nyhetsbrev berättade att vårens nyhet är soma moves..um, är de verkligen utbildade på sån't?
 


mellandagsrean är en fin sak

En av mina julklappar, tack söta M!
..Blommaland handlar julpynt för en bråkdel av det ursprungliga priset. Huvudsakligen är det ljusslingor och låtsasblockljus som man kan ha resten av året.
Visste ni att man kan tillverka jätteroliga lampor genom att knöla ner ljusslingorna i glasflaskor eller trista gamla blomvaser? Jodå, det har jag gjort och det blev hur häftigt som helst. De nya LED-slingorna alstrar ingen värme så lamporna känns dessutom säkra och det är ju bra.

Och hur har det gått med mitt ryggont? Ja, det visade sig vara en ganska knölig historia. Sjukgymnasten sade att det lät som att en disk hade flyttat sig och nu låg snett. Det är tydligen rätt vanligt och kommer av att man har suttit böjd i en ställning under en längre tid. Typiskt för studenter och i mitt fall är jag övertygad om att det är yogan som är boven. Två dagar innan akutbesöket på vårdcentralen hade jag provat på yin-yoga, en yogaform där man håller stretcherna i över tre minuter. Det låter kanske lite men vanliga stretcher har en duration på trettio sekunder. Efter lite googlande hittade jag röster som menade att yin-yoga absolut inte är något för nybörjare och att de flesta instruktörer inte har en susning om vad det faktiskt handlar om. De har fått sitt certifikat men de har inte tränat själva under en längre period.
Jag vet rätt lite om de två instruktörerna i min yogaklass men de borde åtminstone kunna avgöra vilken nivå som passar en nybörjare. Yoga är en sport som alla andra och där gäller samma sak som inom alla idrotter - man börjar och man avancerar. Som nybörjare inom yogan vet jag inte vad som är vad. Det är därför man har en lärare/instruktör.
När jag berättade för en av instruktörerna att jag bokat tid hos en sjukgymnast förändrades plötsligt stämningen i lokalen, han blev sur! Meh! Det fick mig att börja tvivla rejält på hur seriöst företaget är. Hallå, det är väl för f*n inget religionskrig!
Vem jag väljer att lyssna på angår bara mig och vad jag än väljer för min rygg så är jag fortfarande samma person som jag var igår. Nä, sånt där går fetbort - skall det bli kymigt bara för att man går till vårdcentralen?!
Och nu när jag har blivit förbannad så kommer det upp andra grejer som jag reagerat på under hösten. Små detaljer som jag noterat men blundat för. Vi vet alla vad det kallas: magkänsla. Jag har inte lyssnat på min magkänsla. Som vanligt.
 
Jag tänker fortsätta med yogan men inte hos de här instruktörerna. Yoga i sig är inget flumflum, det finns till och med klasser nere på Friskis & Svettis. Den här lilla texten hittar man på deras hemsida:
Yoga soft
mjuk och extra hänsynsfull yoga  
Friskis&Svettis yoga bygger på den klassiska Hatha-yogans grunder och är vår egen form av yoga som tagits fram i harmoni med Friskis&Svettis idé. En lugn och varsam träning som tar extra hänsyn till leder och muskler med mjuka tänjningar och yogapositioner och en medveten andning. Yoga soft passar dig som ny, ovan eller kanske känner dig stel. Eller dig som känner att ett extra lugnt, meditativt och avstressande pass är precis vad ditt sinne längtar efter. Träningen avslutas med skön avslappning.
Så själva träningsformen är helt okej. Friskis & Svettis är visserligen dyra men de är etablerade och jag litar på dem. Vi får se, men det får vara slut med yogan på det förra stället iallafall, så det så.
 
Och det är väl ett utmärkt nyårslöfte att försöka hålla: När magkänslan säger att något är fel då skall man agera snabbt på det. Antingen genom att säga ifrån, eller om man inte riktigt har modet att göra det helt enkelt bryta och gå vidare. Det finns ingen som helst anledning att stanna kvar i en situation eller relation som får en att må dåligt, vare sig i ryggen eller i hjärtat. Och inga band får vara så starka att de inte kan/får brytas när man far fysiskt eller mentalt illa. Det har jag lärt mig under 2015 - den hårda vägen, hahha!

annandag jul..

..och jag funderar redan på nyåret och de nyårslöften jag tänker avge inför 2016. Vad lovade jag förra nyåret och har jag hållit löftena?

En titt i skafferiet gav detta:
"Ett av mina ständiga (och det enda som jag lyckats hålla) nyårslöften är att inte bli vuxen."

Hm.. Ja i förrgår mötte jag en god vän som jag inte har sett på länge. Hon frågade mig förvånat om jag aldrig åldras! Hahha, det var nog den bästa julklappen jag någonsin kunde få. Ni förstår, den till synes obekymrade inställningen till mitt eget åldrande är verkligen bara en fasad. Blommaland granskar kritiskt sitt ansikte i spegeln både morgon och kväll och svär indignerat över de gråa hårstråna som håller på att ta över hela luggen.
Min stora skräck är att få en argrynka mellan ögonbrynen och mungipor som i avslappnat (läs ovetande) tillstånd hasar ner och ger hela ansiktet ett surt uttryck. Vilken fasa ifall andra människor sneglade på mig inne på snik-Konsum och tänkte "men fy f*n, kolla vilken surkärring som står där"!

Men tydligen har jag klarat mig hittills, puh. Vad är knepet? Jag vet inte riktigt men att hålla det inre barnet vid liv verkar vara en faktor som påverkar ens yttre positivt. Barnsliga människor ser ofta mycket yngre ut än de egentligen är. Och jag är otroligt barnslig. Jag har ärvt det av pappa - han var också svår att åldersbestämma innan han blev sjuk.
En annan viktig faktor för ett ungdomligt yttre (oavsett ålder) är att hålla bitterheten borta ur sinnet. Att gå omkring och tycka att ens liv har varit en enda lång kamp är rätt väg till den där sura munnen jag beskrev några rader längre upp. Argrynkan mellan ögonbrynen är en bonus för att man tror att alla snackar skit om en.
Jag är nöjd med mitt liv. Visst har det funnits läskiga tillfällen men jag har lyckats att reda ut det till slut. Och oron för att folk skulle snacka skit om mig har aldrig fått fäste riktigt. Jag har varit mer övertygad om att de har suttit hemma och kollat på Bingolotto istället för att prata om mig. Min existens kan omöjligt vara prio ett för alla runt omkring mig.

Så de viktigaste löftena inför det nya året blir:
  • att ge mitt inre barn fortsatt gott om utrymme
  • att sträva efter att se det goda och positiva i det som händer
 
 

 

God Jul på er - lucka 24!

..Blommaland var uppe i ottan och mötte soluppgången ute vid havet, det var helt underbart. Sista luckan i Blommalands julkalender blir några bilder från julaftons morgon:







näst sista luckan, nummer 23

..ännu mer shoppande idag, fram och tillbaka för att fixa det sista. Märkligt nog var det inte alls så mycket folk i affärerna, knappt någon julstress alls. Folk har tid att göra både det ena och det andra, till och med facebooka lite grand. Jag har pratat med släktingar och vänner och alla verkar lugna och glada. Hade det varit mer stress om det hade varit tjugo grader kallt och tre meter snö? Förmodligen.
 
Så vad skall ni göra imorgon kära läsare? Jag hoppas ni får en lugn jul utan draman och skit. Mina egna jular har varit helt förfärliga förr om åren - jag brukade hata julen. Bråk och tjafs och för mycket av precis allting. Men nu är det annorlunda. Nu älskar jag julen, vilket jag aldrig hade trott att jag skulle göra. Blommalands december är en fredad zon, en underbar glitterbubbla där det obehagliga får stanna på utsidan.
 
 
https://www.youtube.com/watch?v=w4Nj6ofcwBs
Jag vill öppna dem NU! Klicka på luckan.
 

lucka nummer 22

..Blommaland far runt och köper julklappar till sina vänner och några till sig själv. Vill man handla billiga julgrejer kan man börja redan nu, butikerna är trötta på en jul som inte riktigt vill infinna sig.
Men hemma hos mig är det superjulmysigt med ljusslingor och lyktor och skumgummiliknande snöflingor. Ur den gamla cd-spelaren hörs julmusik och det luktar kryddnejlika i hela köket. I perkulatorn puttrar julkaffe, dvs helt vanligt Blommalandskaffe men med extra allt.
Nu är det bara två dagar kvar till jag får öppna mina paket!
 
 
https://www.youtube.com/watch?v=WJ2DC2X1e5k
Skillnaden mellan en grön och en rosa ljusslinga i lyktan!
Bilden är dessutom en lucka så klicka på den.
 

lucka nummer 21

video
(filmen slutar lite abrupt eftersom jag inte hade koll på tiden)

fjärde advent

Julgran med miniatyrljusslinga.
..snart är det julafton! Det är det bästa som finns tycker Blommaland och klämmer förväntansfullt på julklapparna. I år blev det många paket och dem tänker jag glädjas åt utan dåligt samvete för än det ena och än det andra.
En annan mysig sak med julen är alla ljusslingor som folk har slängt omkring i sina trädgårdar. I år är det mer än någonsin och det är helt underbart.
Själv har jag också en massa ljusslingor och årets höjdare är en pytteliten slinga med små hjärtan, den är helt otroligt söt.
 
Ett tips (som ni inte har bett om) inför allt pyssel med att byta batterier som sitter fast under små luckor fastskruvade med diminutiva skruvar: De flesta skruvmejslar går att göra magnetiska så att de själva håller fast skruven. Har ni en kylskåpsmagnet så dra den över skruvmejseln för att aktivera magnetismen.
Ni kan även magnetisera kökssaxen eller sysaxen så ni kan "suga upp" nålar och gem som ni har tappat. Jag kanske har tipsat om detta förut men låtsas att ni har glömt det så blir tipset som nytt.
 
 
https://www.youtube.com/watch?v=pjj9newZBp0
Bilden är dessutom en lucka så klicka på den.
 
 
 

18..eller nitton eller vad har hänt med räkneverket?!

..Blommaland har uppenbarligen fallit på eget grepp i sina försök att vara lustig med icke-luckan nummer sexton. Eller vänta, det är inte mitt fel. Det var själva luckan som slammade igen nummerordningen och orsakade baktakten.
Ser ni hur jag skyller ifrån mig och lägger skulden på en lucka som inte ens existerar, allt för att slippa ta ansvar och be om ursäkt för att min julkalender inte uppdateras ordentligt? Detta kallas passiv-aggressivt beteende och Blommaland råder sina läsare att vara försiktiga med människor som uppför sig så. Särskilt nu i jultider när man till exempel kan tvingas att umgås med sin partners bittra kusin från landet.
Passivt aggressiva människor ber inte om ursäkt eftersom det alltid är alla andra som började. De slåss genom pikar, tonfall och miner. De trycker på ens ömma punkter och när man blir arg säger de "jag har inte gjort något", alternativt "tål du inte lite skoj". Blir man riktigt arg börjar de gråta och måste tröstas för att man har varit så elak mot dem.
En annan typisk egenskap är att de inte kan säga rakt ut vad de vill utan tar slingervägar. Ett exempel: Ni bestämmer er för att gå på en julkonsert ihop. Biljetterna köptes redan i oktober och det skall bli så roligt. När det är fyra dagar kvar till konserten skall äga rum frågar din vän dig om du verkligen vill gå på evenemanget. Istället för att bita ihop och gå på den förbokade konserten - alternativt hitta en inhoppare - kommer din passivt aggressive vän att slingra sig genom att rikta fokus på dig; vill du verkligen gå på den där konserten? Att tala i klartext är inget alternativ eftersom vännen då måste ta ansvar för att ha ångrat sig i sista stund när biljetterna har varit bokade ända sedan i oktober.
Passivt aggressiva människor har få sunda relationer. Ofta har de inga relationer alls eftersom de inte interagerar utan förhåller sig stumma, dvs de varken tar eller ger. De kan knyta vänskapsband men så fort relationen djupnar drar de sig undan. Första fnurran på tråden blir gärna ett smidigt skäl till att avsluta relationen. Efteråt säger de att de inte hade någon aning om vad som hände eller att den andre hade blivit så "konstig". Passivt aggressiva människor kan vara bittra över femtio år gamla konflikter. De tar inte initiativ till att reda ut orsaken utan väntar på att andra skall fråga dem vad som hände så att de kan få ett legitimt skäl att explodera. Den som frågade får skylla sig själv för explosionen eftersom den ju frågade.
 
Så vad kan man göra när man möter en sådan här person? För det första - alla har med stor sannolikhet betett sig passiv-aggressivt vid ett flertal tillfällen i livet. Detta innebär inte att man har en beteendestörning. Vad vi pratar om här är snarare de människor som så gott som aldrig tar på sig ansvaret eller ber om ursäkt för sitt dåliga uppförande. Någon beskrev det som att passivt aggressiva människor smular sönder sina relationer. En passiv-aggressiv beteendestörning är en trasighet, en oförmåga att interagera med självinsikt och självkritik.
För det andra - du kan inte och ska inte försöka bota en person med det här beteendet. Utgå ifrån att personen är ett hopplöst fall och att det inte har med dig att göra. Gå vidare och tänk inte mer på saken. Det var nämligen aldrig menat att du skulle nå mållinjen från början, när du väl inser det blir det lättare att gå vidare och söka dig till sunda relationer istället. Om personen själv börjar fundera över sina trasiga eller obefintliga relationer så är det en bonus. Men även i det fallet, ställ dig vid sidan om och ligg lågt - det är deras resa, inte din.
 
Min egen strategi är att lära mig att se tecknen på passiv-aggressivt beteende och hålla mig så långt bort jag kan. De här personerna är trots allt inte så himla många, som tur är.
En annan viktig sak är att rannsaka sig själv - som man ropar får man svar. Ett stort mått av självkritik är en förutsättning för att kunna bygga sunda relationer. Och sunda relationer är bättre för hälsan än dåliga relationer. Klyschigt och bra, eller hur?
 
 
http://beautifuldecay.com/2014/04/30/cuddly-cats-paired-vintage-pin-girls/
Klicka på fyllekatten för dagens lucka.
 
 




17

..vad skönt, idag damp en hel klump med förskottsavier för hyran ned genom brevinkastet. Jag är medveten om att det finns människor som avskyr att betala räkningar - tack och lov är jag inte en av dem. Att vara skuldfri är något av det skönaste som finns. Det vet man om man har haft skulder och lyckats bli av med dem.
Internetbanken är kanonbra. Man tillverkar ett e-konto och döper det till "räkningar". Sedan fyller man det med lite extra pengar och schemalägger de framtida hyresuttagen. Tadamm: Skön sömn till mitten av april.
 
Vafalls - finns det inga extra pengar lösa?! Sälj ett av barnen.
 
 
http://beautifuldecay.com/2014/04/30/cuddly-cats-paired-vintage-pin-girls/
Öppna luckan eller låt bli, valet är binärt.
 

men var är lucka nummer sexton?

..den finns inte. Jag sade ju att jag skulle göra en julkalender som passar alla och vissa vill inte ha någon lucka alls. Lucka nummer sexton är luckan för alla som hatar luckor.
Men skit i det.
Nu går vi till lucka nummer sjutton:

https://www.youtube.com/watch?v=6rxAXzWDZwQ

lucka nummer femton

..för dem som fortfarande inte har gått och lagt sig:
 
https://www.youtube.com/watch?v=APxGubAkOz0
Klicka på bilden på egen risk.
 

lucka nummer fjårton

..måndag kväll. Nynäshamn är dödare än en söndagseftermiddag, vad har hänt?! Det verkar som om luciafirandet tog musten (julmusten, hahhahah ... sorry) ur hela stan. Kanske frös alla ihjäl när det plötsligt blev "normal" decembertemperatur mitt i sommarvärmen.
Lite som när permafrosten slog till och utrotade alla mammutarna i ett slag; de långhåriga elefantförfäderna hade inte ens hunnit svälja smörblommorna de tuggade på när frystorkningsdöden drabbade dem.
 
 
 
https://www.youtube.com/watch?v=MENjFkEAj9g
Skylten är en lucka.
 

Lucialuckan

..godmorgon kära läsare - Blommaland steg upp före alla andra bara för att kunna publicera dagens lucka före alla andra, hahhaa - nä'rå, jag bara skojar; det här inlägget är schemalagt och hamnar på bloggen medan jag själv ligger och sover.
Lucia är en väldigt speciell högtid. Min pappa sjöng sin egen version av sången (som för all evighet kommer att spela inuti mitt huvud istället för den riktiga):
"Sankta Lucia, ge mig en tia.
Tian var trasig, lucian var knasig."
 
 
https://www.youtube.com/watch?v=IgxZS4mWSrw
Klicka+lucka = klucka.

lucka nummer tolv

..håller ni på och bakar saffransbullar? Inte? Inte jag heller; det kan hamna deg i avloppet och fastighetsjouren jobbar inte på helgerna.
Nä men allvarligt, saffran är faktiskt en krydda som passar bra till allt möjligt. Prova att göra potatismos med saffran, det är helt otroligt gott. Och använd elvispen när ni gör moset, då blir det fluffigt som bara den. En nypa socker och en nypa salt och en klick smör skall det också vara. Med socker, salt, smör och en skvätt mjölk kan till och med pulvermos smaka hemlagat.
Pulvermos är helt okej, och andra halvfärdiga grejer också. FanFanBelsebub, varför inte? Om man lever ensam finns det väl ingen som helst anledning att stå och göra avancerade maträtter ämnade för minst fyra personer! Så tänker jag iallafall. Och om någon tänker tvärtom så tycker jag att han eller hon skall skriva en kokbok för singlar med pytteliten frys.


https://www.youtube.com/watch?v=7kx67NnuSd0
Luckalucka..

lucka nummer elva

..och i ett anfall av leda orsakade Blommaland ett stopp i vasken. Man har inte roligare än man gör sig tänkte jag och spolade ner en flaskkork. Detta kunde jag ju naturligtvis inte berätta för fastighetsjouren som var tvungna att rycka ut tjugo minuter innan de skulle avsluta sitt pass. Jag höll god min, viftade oskyldigt med mina ögonfransar och sade att jag inte hade en aaaning om vad som kunde ha orsakat stilleståndet. Om de gick på det vet jag inte, de såg rätt skeptiska ut när deras blickar sökte av diskbänken efter komprometterande bevis. Nå, två rejäla sugproppar i respektive ho gjorde iallafall susen och skickade iväg den lilla plastkorken till huset bredvid.
 
I Blommaland är allt som vanligt igen. För ett litet tag. Kanske.
 
 
https://www.youtube.com/watch?v=yPsYrIJ7OwI
Lucka.
 
 
 

lucka nummer tio

..och en uppdatering av gårdagens ryggonda inlägg. Jodå, jag åkte iväg till läkaren idag. Det höll på att sluta med "jamen åk hem och vila och kom tillbaka om det börjar göra ont igen". Nähädu gubbe lilla, Blommaland spände ögonen i doktor Ramtadam (ja, han hette så) och krävde numret till en sjukgymnast INNAN vårdapparatens hopplösa rundgång slukar all min tid och energi.
Jag fick ett visitkort i näven och såg på lappen att det var fem minuter kvar till telefontiden skulle gå ut. Fort som attan lämnade jag läkarens rum och ringde till sjukgymnasternas kontor (som ligger i samma byggnad, doh). Tur som en tokig fick jag tag på en jättetrevlig tjej som bokade en tid åt mig om två veckor. Bra bra, det är åtminstone rätt ände att börja i tänker Blommaland.
Fram till dess tänker jag ta det lite lugnt med skyttet. Yogan tänker jag däremot inte hoppa över. Kanske är ryggontet en konsekvens av de ovana töjningarna. Fast den ömmande punkten dök upp i början av hösten och då hade jag inte ens börjat på yogan. Då bortförklarade jag det med att jag kanske hade legat snett under nattsömnen. Men två gånger i rad? Nä..det verkar mysko.
Nåväl, vi får väl se; Blommaland har iallafall lyssnat på sina skyttekompisars tips och tagit tag i problemet.
Nu tänker jag dricka en liter kaffe. Bara så ni vet.
 
 
 
http://www.wikihow.com/Stop-Being-a-Drama-Queen
En nostalgiskt utformad kalenderlucka för dagens datum (klicka på bilden).
 

lucka nummer 9

..jag är på dåligt humör. Efter dagens skytte hade jag grymt ont i ryggen. Märkligt nog fick jag ner rätt många lerduvor idag men efteråt gjorde det så ont under det vänstra skulderbladet att det knappt gick att andas. Skyttekompisarna tyckte jag borde kolla upp det hela - innan eländet blir onödigt komplicerat. Så när jag kom till Västerhaninge struntade jag i att ta pendeln hem och smet istället in på AKKA, vårdcentralen för folk som definitivt inte bor i Nynäshamn. Jag blev väl bemött och fick en tid imorgon. Undrar om det berodde på att jag såg så sur ut eller det faktum att jag hade hagelbrakaren med mig. Kanske båda.
Hoppas verkligen att det inte är allvarligare än en sträckning eller något liknande. Det är ju så svårt att själv ställa en diagnos, vad jag behöver är någon som helt enkelt ställer rätt frågor. Vi får väl se imorgon, som sagt.
En annan sak som gör mig arg och ledsen är att min ärkefiende uppe på våning sju inte låter mig vara ifred. I förrgår hade jag tvättstugemys med mina lakan och handdukar (vi hade det verkligen trevligt) när f*nskapet tittar in och börjar förolämpa mig. Argghh! Jag hade visserligen svar på tal, men eländet tröttar ut mig i flera dagar efteråt, suger liksom livsglädje och energi ur mig. Som tur är har jag fina vänner runt omkring mig som hjälper upp den kantstötta tron på människorasens godhet. Det finns fina personer runt omkring en och de är långt fler än de dåliga faktiskt.
 
 
Lucka nummer nio är ganska fantasilös idag (ni vet vad ni skall göra för att öppna luckan):
 
http://www.wikihow.com/Freshen-Smelly-Shoes

lucka nummer åtta

https://www.youtube.com/watch?v=1cS0iUatb0g
 
 

lucka nummer sju..

..av tjugofyra. Jag börjar undra vad jag har gett mig in på - kommer Blommalands fantasi att räcka hela vägen?
 
 
https://www.youtube.com/watch?v=RxVPcAMh28g
Klicka på bilden.
 

andra advent och..

..det är varmt och gott ute på bonnalandet.
Jag började dagen med ett yogapass som töjde ut muskler som jag inte visste fanns. Kanske blir morgondagens lerduveskytte lidande men man måste våga chansa lite. Med tanke på att det blåser full storm kommer de små orangea tallrikarna ändå att vara i det närmaste omöjliga att träffa. Positivt tänkande är ingenting för Blommaland, bättre att vara realistisk tycker jag.
Fast jag var väldigt positiv när jag gav mig ut på säsongens kanske sista havsrunda med elcykeln. Jag var helt övertygad om att vägarna skulle vara somrigt framkomliga för Rullans hjul. Så var det inte. När jag kom ut till bortesta udden upptäckte jag att skogen såg ut som någon hade spelat ett gigantiskt plockepinn med alla träden. Vad sorgligt, stackars mina trädkompisar! Och jag fick lyfta Rullan över stammar som lagt sig rakt över vägen. Att vända var inget alternativ - en halv havsrunda skulle skava i själen. Och det vill vi ju inte eller hur [insert optional stupid smiley here]?


https://www.youtube.com/watch?v=gE7JBpV49rE
Klicka på dagens lucka.

god jul nummer 5

..ikväll var Blommaland på julkonsert i Nynäshamns kyrka. En hundring bara, tänkte jag när jag såg anslaget på ett plank under gårdagens morgonpromenad.
Om man skall vara ärlig så var konserten inte värd mer. Musikerna spelade klämkäckt varsin tolkning av den aktuella låten och det enda de hade gemensamt var att alla låg en halvton fel. Kören var också klämmig, jag kände igen en av Sesamy Streets byfånar (han med sjunt-ärret i huvudet) i bakre raden.
Jag vet inte om det är typiskt för småstadshålor att publiken uppmanas att sjunga med men jag har en känsla av det. Jag suckade uppgivet för mig själv - konsert är INTE allsång bara för att det är juletid, inte ens i kyrkan.
Men Nynäshamn är Nynäshamn, särskilt i juletid och särskilt i kyrkan.
 
 
 
https://www.youtube.com/watch?v=gfQISWFyyz8
Varför fotot ställer sig på högkant vet jag inte men det verkar passande.
Klicka på bilden och lyssna på hur det egentligen skulle låta.

lucka nummer fyra

..det har varit storm i Nynäshamn idag. Nere vid ICA Maxi blåste en stor julgran omkull, brandkåren var där och försökte samla ihop delarna. Det hade varit spännande att se själva fallet men jag missade det såklart - jag fastnade inne i gallerian vid ett stånd med hemsydda flundror.
 
 
http://www.hundkonsultsonja.se/empty_10.html
Klicka på bilden för att öppna dagens lucka.

lucka nummer tre..

https://www.youtube.com/watch?v=cp51HP0eisc

 
 
 
 

(klicka på bilden nu)

första december och första luckan..

..i Blommalands julkalender.
Jag hade gjort en jättefin liten film med egenhändigt inspelat prat, verkligen trevligt alltså. Men när jag testkörde filmen var ljudet metalliskt och helt outhärdligt att lyssna på. Och det värsta var att ALLA ljudinspelningar på mobilen lät metalliska när jag konverterat dem till mp3 via datorn. Det har alltid fungerat förut men kanske har jag tappat Brukshitler (min gamla mobil, yes han är fortfarande med) en gång för mycket i backen.
Lätt panik, vad göra - jag har ju lovat runt och rikligt att det kommer att bli en kanonbra kalender i år, och så går hela skiten åt H*LVETE
redan första dagen. Jag gillar inte det här, det bådar inte gott.

Timmen är sen och jag orkar inte felsöka. Säkert finns svaret på något amerikanskt forum därute i google's enorma container. Men som sagt: Orka.
 
Nä, jag får helt enkelt låta dagens lucka bli en hastig men inte särskilt lustig nödlösning. Ni skall få ett recept på pepparkakor från 1954. Ja, själva kakorna är ju inte så gamla, bäst att säga det innan några kretiner i bakgrunden försöker göra sig roliga på min bekostnad. Stubinen är kort nu kan jag säga. Nä, själva receptet är ur en bok från 1954. Himla vintage, eller hur?
 
Så håll till godo och baka era pepparkakor från detta recept och glöm bort alla digitala dilemman som försöker förpesta er vardag:
 
 
 

fakta för skjut-nördar

..Mr B's olika glasögon (choketuberna skruvas i pipornas mynning för att reglera hagelsvärmens spridning):
 
Med den röda tuben går lerduvan sönder i tre jättestora delar, med den vita tuben blir lerduvan en pulverpuff.
 

nejdå, jag är inte död och inte bloggen heller!

..jag har bara så svårt att få ihop något att blogga om, det är det hela.
Nå, jag får väl plocka upp där jag lämnade sist..hmm, ammunitionsköp var det visst. Jodå, jag åkte iväg och handlade en stor klump med hagelskott. Lite tur hade jag allt eftersom mitt vanliga märke var slut och jag fick finare ammunition till samma pris (what?!) så det var ju smutt. Och ärligt talat märktes det skillnad, även om det inte var mer krut (fortfarande 24 gram) i de fina så brann de av snabbare än mina vanliga. Man hör på knallen vilken sort man har. Det låter nördigt och det är det också.
Och så har vi yogan. Jag fulslappade och skolkade från lektionerna under första halvan av november eftersom jag ville utnyttja det sista försvinnande dagsljuset ute vid havsrundan. Men det kändes inte bra och för att stilla det dåliga samvetet gjorde jag yogaövningarna hemma istället. Och vet ni vad, när jag sedan väl pallrade mig iväg till en lektion så var jag supersmidig och kunde hänga med lika bra som de duktiga tanterna! Otroligt, det var så häftigt!
Jag tänker absolut inte sluta med yogan, det är mysigt och skönt och bra för själen. Lokalen har bra "vibbar" och de som håller i det, Stefan och hans fru Inger, är jätteduktiga och jättetrevliga. De tar dessutom friskvårdscheckar som betalning och jag får sådana från jobbet varje år. Jag har aldrig utnyttjat dem förut utan bara struntat i att hämta ut dem. Men detta året hittade jag yogan och den visade sig vara med på listan med anslutna företag.
 
Nå, det var väl allt för denna gång. Jag vet inte när jag bloggar igen, det kanske blir imorgon eller om flera dagar. Jag orkar inte känna mig pressad att uppdatera. Det var det som fick mig att pausa bloggen ett helt år förra gången och det vill jag inte göra igen. Nä, det får bli lite hipp som happ istället. Inga måsten och inga krav, det tar död på all inspiration. Bloggen är inget arbete och inte en tävling så därför tänker jag ta det lugnt.
Fast när december kommer vill jag faktiskt ha en julkalender..och då måste jag uppdatera varje dag.. Mm, jag får fundera på det där. Jag älskar julen, och det vill jag förmedla till er läsare. Även ni som hatar julen skall få något att se fram emot tycker jag.
 
 
 
 

ledig vecka

..och Blommaland är på skjutbanan och skjuter lerduvor. Blommaland hatar lerduvor. Faktum är att jag avskyr de små orangea faten så mycket att min ammunition nästan är slut. Egentligen orkar jag inte åka in till stan och handla nya plugg imorgon men fredagens datum är nummer tretton - behöver jag säga mer? En katastrof blir ju inte bättre av att man lägger till en gul pirra och 1250 hagelskott plus Klimakteriekossan från H*lv*tet.
Om ni undrar varför jag bloggar så glest kan jag upplysa er om att jag också undrar det. Kanske beror det på att det inte händer så himla många spännande saker just nu. Eller just nu, hahhaa, det har det inte gjort på både länge och brett.
Fast en sak som det är lite angeläget att skriva om är den lilla tanten som håller på och åker hiss upp och ned hela tiden. Yes, Sesamy Street levererar fortfarande sina anekdoter. Tanten har bott här sedan jag flyttade in för femton år sedan. På den tiden var hon folkilsken som en dansk-svensk gårdshund. Om man råkade ha tvättstugan före henne kunde hon komma ner några minuter innan tiden var ute och skälla ut en för att man inte hade lämnat tvättstugan. Det hela var mycket slugt uträknat. Utskällningen tog ju en stund och då hade hon helt rätt i sitt påstående att man inte var färdig i tid. Jag gick på det stenhårt och fick mina fiskar så varma att de inte kunde serveras på flera dagar. Nu är hon helvimsig men from som ett lamm. I måndags kom hon på mig med tvättstugan. "Skall du tvätta" frågade hon lyckligt och skrattade medkännande när jag sade att jag hade massor av tvätt (vilket var sant då Blommaland är tvättoman och ALLTID har massor av tvätt, även om det inte finns något att tvätta).
Jag tycker synd om den lilla damen och jag tänker hålla ett öga på henne nu när det blir vinter. Visst, hemtjänsten kommer dit men jag tror inte att de känner till okynnesåkandet med hissen. Porten går i lås klockan nio, det vore hemskt om hon blev utelåst mitt i vintern.
 
 
 
Veckans loppisfynd, en liten grön motorcykel:
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

regn och rusk

..och en skalbagge (en SKALBAGGE!) på köksmattan!
Fy vad äckligt, total panik, jag hämtade mina kompisar Dammsugaren och Golvmoppen och storstädade. Det var ju ändå stanna-hemma-väder så det gjorde ingenting att turen ut till havsrundan fick skjutas upp till en annan dag. Om man har skalbaggar i köket känns allt annat sekundärt faktiskt.
Jag dammade, dammsög och skurade i flera timmar. Det blev jättefint och hela världen luktade gott. När jag var klar upptäckte jag att skalbaggen egentligen var en kaffeböna som hade trillat ner från diskbänken.
 
 
Jag trodde att jag hade fått en otäck skarabé i mitt kök!
 
Mina bästa vänner, vi älskar varandra och träffas så ofta vi kan.
 

ett inte alltför kärt återseende

..jag satt och halvsov på tåget hem från nattjobbet när en kvinna gick runt och delade ut enkäter bland resenärerna (SL ville veta hur många kakpoäng de får på en skala). Kvinnan verkade bekant, mycket bekant, men namnet mindes jag inte. När hon kom fram till mig sade jag som det var - att jag kände igen från någonstans långt tillbaka i tiden men att jag hade glömt hennes namn. Hon sade att hon hette Michelle och blev med ens mycket angelägen om att rusa vidare.
Man kan inte se på vad folk vad de heter men man kan definitivt se på folk vad de inte heter; det här var ingen "Michelle". Jag sade ingenting mer utan lät henne springa vidare. Lagom till när det var dags för henne att samla ihop lapparna skulle Blommaland ha alla detaljerna klara, var så säker.
Jodå, namnet droppade ner efter en stund, förnamn och efternamn och den titel hon lagt till i telefonkatalogen. Jajamensan, kära läsare, den här bekantskapen pågick under den tiden då internet ännu var en snackis och mobiltelefonerna var stora som resväskor. Så när lilla Michelle kom tillbaka sade jag att hon var väldigt lik en tjej som hetter Ulrika M**er.
Hoppla hoppla, den tog. Hon sade kort att hon hette det förut. Sedan följde en ganska märklig konversation eftersom ingen av oss mindes hur och varför vi börjat umgås. Båda tycktes dock komma ihåg att vi på den tiden inte hade träffats mer än en handfull gånger och att vi hade tyckt rätt illa om varandra. Jag minns henne som plump och gränslös.
Så vad fanns det att prata om, vad den andre gjorde nuförtiden låg inte i någons intresse. Hon sade att hon hade läst journalistik på Södertörns högskola och namedroppade några facktermer. Jag fattade ingenting och hade inget att säga. Men när hon berättade att källkritiken hade fått henne att ledsna kunde jag iallafall fylla i med att jag också tyckt det när jag skrev min D-uppsats. Hon tystnade tvärt och spärrade upp ögonen - D-uppsats?! Tydligen hade hon hoppat av journalistprogrammet på A-nivån. Jag måste verkligen ha förolämpat henne för rätt vad det var tittade hon på min cykel som stod lutad mot sätena och frågade "varför har du en så trasig cykelsadel?". Hahah, just det - plump och gränslös.
 
 
Nu undrar ni kanske vilken titel hon hade lagt till i telefonkatalogen: Ulrika M**er, ungkarlsflicka.
 
Vi hade inte ett tjejband ihop, det vet jag med säkerhet.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

förnyat Norton

..det är november och det betyder vinter och slut på Norton. Som vanligt är Blommaland ute i sista stund och tvingas svettas massor när den nya prenumerationen skall installeras. Nytt för i år var avsaknaden av skiva - där var bara en liten kod som skulle skrivas in på Nortons hemsida. Fyra hundra spänn för en handfull tecken som såg ut att vara blandade av den fule kusinen från landet. Men okej då, jag knappade in den magiska koden. Datorn tog nästan en halvtimme på sig att acceptera det nya glittrande Nortonskyddet. Jag fick stickningar på överläppen och i armhålorna. Precis innan jag skulle öppna köksfönstret och skicka ut hela sk*ten visade sig denna ruta:
 
 
Vad skönt. Hahha, vilka LYXPROBLEEEEEM!!!

knasigt hos snik-Konsum

..nu får det vara slut på ytligheten menar Konsum och lanserar sina nya värderingar. Från och med vecka 44 kan man köpa fula grönsaker till ett lägre pris. Tja, varför inte? Jag ser inget fel med det. Visst är det sorgligt att våra normer är så skeva att krokiga morötter inte är lika "fina" som raka, men vad sjutton - någonstans måste man börja och varför gnälla om dåtiden när nutiden kommer med förbättringar?
Jag blir trött på människor som alltid lägger till någonting beskt när bra saker kommer upp. Små bittra stick som drar ner det roliga. Eller värre än så - intrikata motrörelser som respons på helt spontana reaktioner. Då tänker jag främst på händelsen med de mördade satirtecknarna i Frankrike. Mordattentatet fick tusentals människor att säga "je suis Charlie" som en symbol för yttrandefriheten. Facebook och Twitter var en enda stor familj där alla hette Charlie. Men så kom den fula kusinen från landet och förstörde allting. Det var inte längre okej att heta Charlie eftersom det stod för...ja, jag minns inte för där någonstans bland alla motargument tappade jag tålamodet och stängde in mig i garderoben. Folk slutade heta Charlie eftersom motargumenten hade tagit över den ursprungliga andemeningen. Man höll käften istället för att heta Charlie. Och vips hade man själv tagit död på yttrandefriheten. Så ironiskt.

Den fula kusinen från landet kommer säkert att gå runt bland de knasiga grönsakerna på Konsum. Viska saker som att Konsum vill tjäna pengar på att sälja det som ändå skulle slängas. Och vad gör den som vill protestera mot vinstkapitalisterna? Jo, han eller hon (Blommaland vägrar "hen" som betyder höna på engelska) fortsätter att köpa de dyra raka morötterna och befäster därmed att det trots allt är utsidan som räknas.
 
 
 
 

en dag så händer det..

..de PERFEKTA SKORNA dyker upp som sista 42:orna till halva priset! GudGudAmen, det hände mig idag. Jo, jag var faktiskt ute efter ett par skor men jag hade gett upp i alla affärer. Men så tog jag ett extra varv på Intersport på Port 73 i Haninge.
Jag hade sett dem redan vid första varvet men "damstorlekar" funkar inte för Blommalands långa rötter så jag gick vidare. Vid det extra varvet runt hyllorna tänkte jag som jag gör ibland när svårmodet griper mig: Okej, låt oss verkligen gnugga in eländet så att det verkligen tar. Det är en liten egenhet jag har, att dra ner hela sk*ten över sig - en slags lustfylld dubbelbestraffning liksom. Jag slet åt mig kartongen och fnös föraktfullt mot etiketten "stl. 42". Bah, jag hade storlek 42 när jag var tolv och mina tår inte var färdiga ännu; de var fortfarande lätt böjda och saknade.. eh..styrsel.
Skorna var snygga, det var de. Vinröda av mocka och både nätta och robusta på samma gång. Ecco dessutom - skorna som aldrig behöver gås in. Jag tog på mig dem. De satt perfekt! De satt så skönt att jag inte ville ta av mig dem igen. Motvilligt gjorde jag det ändå, och sedan tog jag kartongen ömt i famnen och gick till kassan. Därefter satte jag mig på närmaste bänk och bytte skor. De gamla åkte ner i en sopkorg mitt i köpcentrets autostrada. En gubbe såg scenen och log, jag tror att han fattade precis vad det hela handlade om.
Det finns ingen anledning att laga gamla skor. Trasiga dojor får en att se ut som en uteliggare - det och jackmuddar som börjat fransa sig. Visst gjorde det lite ont att slänga de gamla skorna men de var väl använda och jag tyckte egentligen aldrig de var särskilt snygga. Tyvärr var de av så god kvalitet att jag var tvungen att ha dem i nästan tre år innan de gick sönder. Jag gjorde mitt bästa för att slita dem - ställde till och med bössans heta mynning mot högerskon mellan skotten. Det blev knappt en repa ens. Gissa om jag INTE skall göra så med mina nya skor - nu blir det skjutflärp* för hela slanten!
 
 
 
SUPERSNYGGA!

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
*FOTNOT: Blommaland har en hemgjord skjutflärp eftersom färdigköpta är hutlöst dyra.

yoga är ju JOBBIGT

..idag var det dags igen, Blommaland tog plats i yogalokalen tillsammans med de andra tanterna. Jag måste säga att jag är grymt imponerad av deras styrka och smidighet.
Dagens pass var urjobbigt. Man skulle ligga på rygg och hålla båda benen utsträckta en liten bit ovanför golvet. Hej magmuskler, varför har jag inga? Och sedan skulle det lyftas och pressas och tanterna såg inte ens lite småsvettiga ut. Själv höll jag på att gå av på mitten.
Andningen är ytterligare en utmaning. Inom yogan är andningen hela grejen. Även det går åt skogen för mig. Vid slutet av passet ser tanterna glada och pigga ut med rosiga kinder. Blommaland ser inte ut så. Mina kinder är vita och läpparna blå eftersom jag bara andas ut hela tiden.
 
Jag får helt enkelt smygträna här hemma. Det finns hur mycket yogaövningar som helst på internet, både bilder och små filmer. Jag vill bli lika duktig som tanterna!