hahhah, åh GUD, vet ni vad jag just gjorde!?

..jo, istället för att gå och lägga mig efter mitt nattpass så monterade jag ner mitt badkar och skurade golvet och väggarna bakom det!!!! Det var sjuuukt mycket äckel, jag hade spyorna i halsen nästan hela tiden. Men nu är det tamejfasen renare än när jag flyttade in!
Visserligen kommer den lilla gröna lövgrodan att dö av alla kemikalier jag spolade ut i avloppet men skit i det - den lilla gröna lövgrodan behöver inte skura ett enda badrum i hela sitt utrotningshotade liv.

Och när han ändå håller på med tunga kemikalier..

eftersom jag inte har så mycket att säga så..

..tänker jag istället visa en bild på Blommalands absoluta favoritdjur, the celestial eye goldfish:


den nya sängen..

..kommer om en vecka om allt går som det skall (GudGudAmen..snälla?) och det skall bli så himla mysigt att fixa lite nytt i sovrummet. Eller ja, sovrumsvardagsrummet blir det ju eftersom jag bara har fyrtiofem kvadrat och hälften av dem är ett kök och en hall.
Jag är för det mesta i köket, här har jag min ateljé och verkstad och här står dessutom min motionscykel som jag använder flitigt. Sovrumsvardagsrummet har jag egentligen aldrig tyckt om. Jag vet inte riktigt varför det är så. Innovativ möblering, vackra saker som jag gillar och andra knep har inte hjälpt - rummet är dött på något vis, där finns ingen själ.
Jag hoppas att den nya sängen skall föra med sig lite liv. Och sedan har jag tagit mig en funderare över de andra möblerna som står i rummet. Den där stora fula chiffonjén till exempel. Ett arvegods från någon som inte tyckte att endast det bästa var gott nog, åt någon. För så här är det kära läsare:
Ifall man får något värdefullt så är det inte värdefullt för då hade man inte fått det från början.
Ja, det är en hård värld, deal with it. Den stora fula chiffonjén är äldre än jag - ja, jag har haft den längre än mig själv tamejtusan, haha. Av någon märklig hederskänsla har det varit lite förbjudet att ens tänka tanken på att köra den till tippen. Man får inte slänga arvegods. Men man får måla om arvegods. Sug på den du!
Jag tänker måla om min stora fula chiffonjé till en underbar vintagedröm. Ifall det nu råkar vara något värdefullt träslag så är det ändå ingen fara, jag har sett på TV hur de skalar av färglager från Leonardi da Vincis gamla övermålade tavlor. Om jag gör en tabbe så skickar jag bara åbäket till London och specialteamet för restaurering av värdefulla historiska föremål.

Hemma hos mig efter jag hade målat om i hallen.

Blommaland önskar alla en glad påsk..

..och egentligen borde jag ha påskpyntat men jag har inte ens börjat! Fast jag skall göra det idag, eller iallafall plocka fram påsklådan och kolla på alla fina saker. Det är vackra fjädrar, små nyckelpigeklämmor och..äh, jag visar en bild istället:


Detta är äkta österrikiska påskpynt (mamma skickade dem till mig), otroligt mycket Blommaland style!

idag är det skärtorsdag, Blommaland har bullat upp med plåster..

..nä, jag bara skojar för den sortens humor har jag. Fast egentligen behöver jag ett rejält plåster på såret för idag åkte jag till IKEA, hittade en säng, betalade den i kassan, forslade ner den till hemleveransdisken - bara för att få veta att det skulle kosta mig 1500 att få den hemkörd! Jag skrek rakt ut, vad fasen, då är det ju billigare att beställa från internet-IKEA! Så jag körde upp sängdelarna till kassan igen och fick pengarna tillbaka. Sur i hågen hann jag precis med gratisbussen tillbaka till Stockholms central och mitt pendeltåg. Det var ju tur mitt i allt skit.
Jag ville verkligen ha den där sängen och jag ville ha den IDAG. Fuck IKEA, jag åkte alltså hem utan att ha köpt en enda pryl. Lyxproblem, jag vet, men det här är min bubbla och jag har inte valt att bli en bortskämd kapitalist.
Så vad händer nu, blir det någon säng eller? Jo det blir det, för när jag hade kommit hem gjorde jag en beställning via nätet. Sängen kommer om en vecka. Om det nu är sängen som kommer, och inte något annat. Jag brukar ju ha otur med mina storköp. Men man skall inte måla Ralf på väggen (be mig förklara det uttrycket nån gång), det kan ju gå bra också.


Eller så bygger jag en egen säng av en stege och några höbalar.

skatteåterbäring och shopping..

..är två saker som hör ihop. Enligt deklarationslappen skall jag få tillbaka en massa pengar från staten. Vad härligt, jag gillar när andras skuld hamnar i min ficka:
323 kronor
Jag tänker för en gångs skull unna mig något. Det brukar jag inte göra annars, jag för en nunnelik livsstil och har varken kaffemuggar eller färgglada plastburkar (särskilt inte Tupperware) i mina skåp. Blommaland har rätt att åka till IKEA.
Men kära läsare, den här resan är ingenting man gör i en handvändning. Jag bor i världens ände och IKEA plus allt annat roligt ligger i den andra änden. Lättaste sättet att ta sig dit är att ta pendeln in till stan och sedan IKEAs gratisbuss ut till Kungens kurva. Det är ett helt företag och tidsåtgången beräknas bli ungefär ett dygn.
Först tänkte jag åka nu över helgen men det är nog ingen god idé, visserligen har IKEA påsk-öppet men det lär ju vara smockfullt med folk. Nä, det är bättre att åka dit under en vardag strax innan lönen har kommit. Då borde det vara lite lättare att ta sig fram bland grejerna. Och då kan man sova ostört på sängavdelningen innan man gör hemresan. Blommaland är så himla smart.


Lake Michigan på vintern (för den som är för tung för IKEAs bollhav).

jag kollade mina födelsemärken idag..

..och de var okej! *Puh* man tror ju alltid det värsta. Läkaren var hur trevlig som helst så jag ger den nyupptäckta husläkarmottagningen fyra blommor av fem möjliga. Varför inte fem av fem undrar några kretiner i bakgrunden. Jo för att bland sjuksystrarna som syntes i korridoren så var det en jag kände igen. Jag fick en obehaglig känsla i magen när jag såg hennes ansikte. Jag grävde i minnesbanken och kom fram till att hon jobbade/jobbar som joursyrra i hemtjänsten här i Nynäs. Under ett ferieknäck för tio år sedan stötte jag ihop med just denna syrra. Hennes arroganta behandling av oss "undersåtar" satte henne på Blommalands svarta lista. Och det, kära läsare, är en position som aldrig kan ändras. Hamnar man på Blommalands svarta lista så finns ingen nåd att få, någonsin. Därför kan jag inte ge fem blommor av fem. Men fyra av fem är verkligen bra, det skall de vara nöjda med.
Själv är jag nöjd med att mina prickar är okej, jag var faktiskt lite orolig där ett tag.



Så ser inte jag ut.

en som fick sin cykel stulen var..

..jehovagrannen, ni vet hon som köpte en elcykel av det usla märket EcoRide (köp aldrig det). Hon bor dessutom i lägenheten under buset. Det är ett jäkla liv, hon håller på att bli galen av det ständiga bråket. Det dunsar och skriks dygnet runt, ojojoj - jag skulle inte orka!
Men jehovagrannen ber till Jehova och är övertygad om att han kommer att sätta stopp för det hela när den nya ordningen kommer. Den nya ordningen som de åtta gubbarna (vittnenas styrelse, som en påve ungefär fast flera) i USA har lovat skall komma inom en snar framtid. Då blir det ordning och reda på jorden skall ni veta, inget knark och inga cykelstölder. Först måste jorden gå under dock, och alla kadaver från de döda icketroende rensas bort.
Det kommer nog att ta lite tid, det är rätt många som har en annan tro, många döda att skyffla alltså. Jag vet inte vilka som skall göra städjobbet men det måste väl bli Jehovas vittnen själva som får göra det. Verkar vara ett ganska äckligt jobb. Undrar om de som skottar likdelar kommer att få några psykiska men av det arbetet..och tar en eller annan drog för att slippa tänka och känna..och sen börjar sälja stöldgods för att finansiera missbruket..
Men så kan det ju inte bli, eller hur?

kvarteret har blivit helt kriminellt..

..och värst är det i mitt hus. Häromdagen skedde det ett mordförsök i trappen, polisen var här och knackade dörr och sökte vittnen. Det är stökigt, folk får sina förråd uppbrutna och cyklarna stjäls från källaren. Den där gallergrinden som jag satte in för några år sedan känns mer än någonsin som det bästa trotset jag gjort mot Nynäshamnsbostäders naiva regler.


Ja, det här var mitt hus.

ett handskrivet kuvert..

..singlade in genom brevinkastet idag. Vad ovanligt, ingen skickar väl sådana i dessa digitala tider. När jag öppnade det visade det sig vara en inbjudan till en klassfest. Jag spydde nästan på min nya hallmatta - den där klassen orsakade mig så mycket obehag och bara tanken på att träffa dem igen..nej, glöm det!
Utanförskapet är en etikett som aldrig kan rivas bort eller skrivas över. Även om de har förändrats så har inte jag det; jag är fortfarande förbannad över att de placerade mig så långt ner på rangskalan att jag knappt räknades. Vad skall jag säga till dem?! "Heeej, vad roligt att ses, jag minns hur kul vi hade det på den tiden". Nä, skulle inte tro det va'.

Ursäkta mig medan jag går in på toa och kräks lite grand.

FanFanBelsebub!

klara!

på husläkarmottagningen..

..jo, imorse åkte jag alltså till den nyupptäckta vårdcentralen. Jag hade vakat av efter mitt trenattspass och var riktigt go och fin i hjärnan. Klockan var tio över åtta när jag klev in i väntrummet - där satt halva Nynäshamn. Jag undrade om de alla hade slagits med varandra för det var idel hemmagjorda bandage runt allehanda snedvridna lemmar. När jag tagit min nummerlapp dök det plötsligt upp en mycket spastisk man bredvid mig. Han var full av tatueringar, såg ut som en skinnskalle som bara tillfälligt var ute från fängelset. Jag log igenkännande, detta var ju en av mina grannar!
Men hej, sa jag, vad gör du här? Han berättade glatt och med yviga gester att hans klackring hade fastnat på ringfingret eftersom kompisens bultsax hade fått handen att svullna något. När vi pratat en stund insåg jag att han inte alls var den granne jag trodde från början. Fast jag sa ingenting eftersom han också bodde i mitt hus och brukar umgås med den andre. Saken är den att de är lika som bär - den enda skillnaden är att den andre har "Marabou" tatuerat på halsen. Och det är väl okej att ta fel på folk så länge de inte märker något, eller hur? Nåväl, rätt var det var så blev det min tur att prata med receptionisten och berätta varför jag var där. Jag blev mycket trevligt bemött och fick en tid nästa måndag hos en doktor Moberg. Det känns bra, då har vi så att säga startat upp en utredning om den otäcka pricken vars namn vi inte nämner.
När jag skulle lämna vårdcentralen var min hyperaktive granne försvunnen. Vad synd, jag hade gärna pratat en stund till, trots att jag var väldigt trött och borde åka hem och sova. Jag dröjde överdrivet länge med att låsa upp min cykel och det gav resultat - plötsligt kom han ut för att ta en cigarett. Han förklarade att han var så "dampig" eftersom han inte hade tagit sin medicin och sen berättade han hela sin livshistoria för mig. Den var mycket sorglig men han berättade den med sån humor och värme att jag var tvungen att skratta både här och där. Han drog till och med upp tröjan och visade sina favorittatueringar och förklarade ingående vad de betydde och hur de hängde ihop med hans spännande släkthistoria. Vilken härlig människa! Och vad synd att vi har så lätt att döma varandra. Till slut var han tvungen att gå tillbaka in, men inte självmant, de kom ut och frågade efter honom!
Jag undrar hur det gick med den där ringen, fick de av den och hur bar de sig åt i så fall? Ja, detta och mycket annat får vi kanske veta så småningom. Under tiden dricker jag lite kaffe och väntar på att mina sockor skall sticka färdigt sig.

sådana där små leverfläckar..

..bör man kolla upp ifall de börjar klia eller förändras på något vis. Jag är jätteprickig, har hela ryggen full. Men det är just en prick som oroar mig en aning (läs hjälp det är något farligt, jag har två veckor kvar att leva) så imorgon direkt efter nattpasset så tänker jag gå till husläkarmottagningen. Jag visste inte ens att det fanns en sådan mottagning här i Nynäs, trodde man var hänvisad till surströmmingarna på Legevisitten eller vad de heter. Kanske är husläkarmottagningen en trevligare plats att vara på ifall man är lite orolig för något.
Jag hoppas pricken på ryggen inte är något farligt..alltså farligt-farligt..ni vet det där otäcka vars namn jag inte vill skriva på den här bloggen.

men vad f-?!?!!

..tror ni han fattade vinken och försvann efter jag avspisat honom när han ringde sist? Nä för idag - under min dagvila - så ringde han IGEN!!! Han har dessutom fortsatt att sms:a flera gånger efter det första samtalet. Att jag inte svarar spelar ingen roll. MEEEENNNNN!!!! Nu sa jag ifrån på skarpen att han måste sluta ringa mig, punkt slut, och sen slängde jag på luren.
Tror ni han fattar vinken nu? Det tror inte jag. Jag tror att han kommer att fortsätta sms:a om cykelutflykter och ställa kletiga frågor om vad jag gör och hur jag mår. Att jag inte svarar har inte spelat någon roll hittills. Att jag var så otrevlig i telefon första gången han ringde hindrade honom ju inte från att ringa mig en andra gång. I hans värld är radiotystnad och/eller otrevlig ton inga hinder alls för tidernas bästa relation.


alla kollar på blommorna..

..som jag har satt fast på styret och nu även på pakethållaren. Det är roligt att se hur det lyser i ögonen på folk när de ser min cykel!


är jag en känslomässig snåljåp eller?

..under min sovdag idag (efter jobbat nattpass) hade det kommit fler sms från söndagens bekantskap. Och på kvällen när jag hade vaknat ringde han plötsligt! Jag blev alldeles ställd och förklarade ganska vasst att jag absolut inte hade lust att prata i telefon när jag sovit hela dagen. Men herregud, är det honom eller mig det är fel på??
Okej, om man ger någon sitt mobilnummer så kanske det betyder att man får räkna med att bli uppringd. Fast jag tycker inte det. Jag tycker att man skickar ett sms först och kollar om det är okej att ringa upp. Att ringa någon på mobilen och dessutom under kvällstid är för privat. Sån är jag. Jag skulle aldrig bara ringa upp någon sådär, särskilt inte någon jag knappt känner. En eftermiddags samtal (läs föreläsning om raw food, *suck*) räknas INTE som "nu känner vi varandra". Det finns inget "vi" ens!
Alltså, allvarligt, jag är så trött på de där små antydningarna om "dubbla signaler" och "jamen du uppmuntrade mig..". Det har man ju hört förut från olika stalkerliknande typer. Märkligt att varken jag själv eller någon av mina NORMALA vänner någonsin har haft några problem med att tolka vare sig mina eller andras signaler. Jag har snarare fått höra att jag är en tydlig person med ett ansikte som en öppen bok.
Vet ni vad, det är inte offren som är de skyldiga - det är förövarna som VÄGRAR låta någon stå i vägen för de sjuka behov de måste få utlopp för! Okej, jag säger inte att personen från i söndags är en psykopat, men den här historien väcker otäcka minnen från förr. Den påminner mig om den skeva verkligheten där brottsoffer får skylla sig själva eftersom de hade för kort kjol eller inte uttryckligen tackade nej till att få en brandsläckare uppkörd i .... .
Det hjälper inte att säga nej till en stalker. Ni förstår, det har aldrig handlat om ömsesidighet. För att kommunicera krävs det att en människa kan både sända och mottaga. En stalker/förövare/skurk kan bara sända, de har ingen mottagare.
Att bli av med en stalker kan ta tid, det tar definitivt energi. Jag vet inte riktigt ännu vad det är jag har att göra med här. Kanske är jag paranoid, kanske överkänslig. Låt oss hoppas det.

men vad är det för fel på folk!?

..i lördags var jag på Jysk bäddlager och köpte en ny hallmatta. Vid kassorna kände jag mig plötsligt på skojhumör och skämtade med en annan kund som stod där. Inget konstigt med det, jag glömde det hela såfort jag lämnat butiken.
I söndags körde jag havsslingan runt med min elcykel. Då kör det upp en person bredvid mig - det var samme man som jag skojat med på Jysk dagen innan. Men det var väl slumpigt och kul sa jag och så tog vi en gemensam cykeltur ut på Lövhagen. Det visade sig att vi hade likvärdiga intressen; han gillade fiske och jag gillar jakt. Han var även intresserad av kost, särskilt raw food-konceptet. Nå, sådan extremkost är väl inte riktigt min grej men att äta hälsosamt (..eh..jo mamma, jag vet att jag borde äta lite mer) och träna (eh..borde träna lite mindre) är absolut Blommalands sätt att ta sig fram genom livet. Jag märkte dock rätt snart att detta var det enda han ville prata om. Innan jag märkte det hade jag tyvärr hunnit ge honom mitt mobilnummer. Så när vi hade sagt hejdå på eftermiddagen kom det en hel drös med sms där han utförligt beskrev hur många gram bär och hur många nötter han åt till kvällsmålet och vilka spårämnen de innehöll. Hans två sista sms kom kvart i elva på kvällen. Jag svarade inte på dem, behöver jag bokstavera "respektera läggdags" för er? Imorse kom det ytterligare en hög textmeddelanden, bl a om hur mycket protein man borde äta per kilo kroppsvikt för att inte få cancer och varför man borde välja bovete framför havregryn. Men FanFanBelsebub!
Jag är så oerhört trött på människor som totalt sabbar en begynnande bekantskap genom att försöka trä sig själva över huvudet på en. De dränker en i klängiga sms, prånglar på en sina värderingar och rynkar på näsan åt det som fungerat alldeles utmärkt under de senaste trettio åren av ens liv. Från noll till hundra på tre sekunder - det funkar ju inte! Det blir väl ingen sund vänskap efter en sådan rivstart!
Jag är så arg att jag inte kan sitta still på stolen och härmed lovar jag dyrt och heligt vid den store skumgummiguden Softodismus sladdriga sarkofag:
Alla ni okända därute i världen som eventuellt kommer att korsa min väg och som vill bli mina nya vänner - GLÖM DET, det är FULLT! Bjudgröten är SLUT och även om det hade legat en liten klutt kvar i kastrullen så hade ni INTE fått den iallafall!

kommer ni ihåg elcykel-eländet?

..detta lilla utdrag från ett inlägg 26/5 -12 sammanfattar saken rätt bra:
"Och hur gick det med elcykeln? Jo det gick så illa att jag till slut krävde pengarna tillbaka. Lagningen av det trasiga lagret gick nämligen till så att de plockade isär hjulet, smorde upp delarna och satte ihop det igen. Ett trasigt nav blev alltså ett oljekletigt trasigt nav. Bra där, dumjävlar. Pengarna tillbaks på en gång och fort-ska-det-gå, sa jag."
Jag lämnade alltså tillbaka cykeln och beslutade mig för att aldrig mer fundera på någon elcykel igen. Jag ljög. I själva verket var mitt tålamod inte alls slut, jag började istället leta hos andra tillverkare. Jag fastnade för Monarks svindyra vrålåk. Sedan åkte jag till den oerhört vresige cykelhandlaren Harry i Västerhaninge och gjorde min beställning. Detta var i april, förra året. Än så länge är jag nöjd.. Min granne, däremot, köpte en likadan skitcykel som jag började med - en EcoRide. Det dröjde inte länge förrän hon började få problem, kablar som lossnade och annat trams. Nu senast såg jag att stödet på hennes cykel hade gått av. Köp ALDRIG EcoRide, kära läsare, det är värsta sortens skit! Nej, satsa hellre en större peng på ett välkänt märke med lite historia.

Lägg märke till Maria-blommorna vid styret.

det är deppigt just nu

..det är egentligen inget jag vill prata om här på bloggen, men jag kan säga så mycket att det är en närstående som har fått sin hälsa lite kantstött. Jag oroar mig en hel del, även om jag försöker tänka att det ordnar sig.
Det är svårt att ta sig själv i kragen och tänka positivt..och att prata med andra om det låter sig heller inte göras, jag tycker inte att det angår dem och de säger bara så korkat klämkäcka grejer till svar. Det kan jag vara utan.
Nå det måste gå (för att citera en annan mycket värdefull person i Blommaland), det får helt enkelt lov att gå. Jag måste acceptera att jag inte kan få alla svar idag eller imorgon eller ens om en månad, det är bara att hänga med och ta en bit i taget. Och det är förresten så man klarar av att äta elefanter - man tar en tugga åt gången.

rena terapin..

..min skyttekompis Bjoern undrade vad man skulle ha lapparna till. Vilken dum fråga - man skall såklart sy ihop dem till något större som man inte vet vad man skall ha det till!
Måste man ha en plan för allting? Varför kan man inte virka trehundrasjutton små grytlappar och sedan lägga dem i en påse som bara tar plats i garderoben? HerreGud, det är ROLIGT att virka, det är allt man behöver veta.


snöstorm är jobbigt..

..särskilt när man är ute och går med sitt trattparaply. "Varför skaffar du inte ett paraply som inte vänder sig ut och in?", undrar några kretiner i bakgrunden. Jo för att ALLA paraplyer vänder sig ut och in om man råkar rikta dem åt fel håll. Och det gör jag lite då och då. Sån är jag.
För att dra allmänhetens uppmärksamhet från tratten ovanför mitt huvud så tog jag på mig röda gummistövlar. Det är ett hett tips, rikta fokus mot något annat så slipper ni förändra er (eller ert paraply)!


den här lappen kallas för "Afrikansk blomma"..

..jag vet inte varför. Mönstret såg lätt ut men det var ett helvete att få till blomman så att den såg ut som på bilderna. Jag har gråtit hela dagen och det har gått åt hemskt mycket garn, men här är den - tadaaa:

Varför utsätter jag mig för sånt här?

jag måste sticka sockor..

..annars blir jag olycklig, ja så är det. Nu var det länge sedan jag stickade det fruktade hälpartiet, alla stickares värsta mardröm. Jag klarade det den gången men jag vill kolla ifall det bara var tur, så jag provar igen. Grytlapparna får vänta...fast det kliar i fingrarna att virka ytterligare ett par kilo färgglada rutor, det måste jag erkänna.


När jag kommer till fotdelen (detta är vristdelen) så byter jag till mina Symfonie wood-stickor.

nämen huvaligen vad..

..mycket elände det är i världen just nu! Bara våld och död överallt. Därför känner jag att man måste komma med lite positivt också. Idag var det sommar - det ni! Jag såg lila och gula blommor, tre hemvändande sångsvanar och en yorkshireterrier i bara sin egen päls. Själv hade jag mina gröna sommargympadojor, visserligen med termosula inuti men ändå. Och trots att klockan börjar närma sig halv sex så är det fortfarande ljust ute. Det känns sååå skönt att få en glimt av sommaren redan i mitten av mars!


Så sant...särskilt om det är på loppis.

vad tråkigt!

..jag såg just den här "nyheten" i medierna:




Det känns ledsamt, hans reportage har varit en del av vardagsrutinerna i många hem. I Blommaland står radion på för jämnan, P1 såklart. Nils Horner lämnar ett stort hål efter sig i etern. Usch vilken dålig nyhet detta var.

jamen så bra då

..stötte ihop med grannen idag och hon meddelade att hennes hjärna var normal. Ja, det var så hon uttryckte det: "Min hjärna är normal". Jag blev glad för hennes skull, det blev jag faktiskt. Och nu är även sophuset normalt. De har restaurerat det efter branden så nu behöver jag inte fulslänga mina sopor i grannhusets grovsoprum. Vad härligt att allt är normalt, hörni. Otroligt härligt.

att köpa pussel på loppis..

..kan vara något av ett vågspel, det säger sig självt. Men när jag hittade det här pusslet med Barna Hedenhös så kunde jag inte låta bli. Det är ett träpussel från sextiotalet i en kartong med underbar vintagekänsla. Hon som har loppisen sa att det bara var att spara kvittot, om det saknades någon bit så skulle jag självklart få pengarna tillbaka.
Jag gick hem och räknade bitarna, det skulle vara 150 enligt kartongen. Det blev 168. Jag räknade igen - fortfarande 168. Jahaja, jamen då var det ju bara att lägga pusslet för att kolla. Det var ju inget stort pussel, skulle säkert bara ta någon timme. Det tog tre dagar.
Bitarna tycktes vara sågade av en person med svår schizofreni. Att pusslet dessutom verkade ha legat i en källare och "slagit sig" som en gammal spegeldörr gjorde inte saken bättre. När jag hade lagt halva pusslet dök det plötsligt upp en femte hörnbit. Under hela arbetet var jag övertygad om att just den bit jag sökte förmodligen saknades (att det var arton bitar mer än kartongen utlovade berodde säkert bara på att de snävt sågade träpluttarna helt enkelt hade gått sönder till fler). Men till slut blev jag äntligen klar och kunde konstatera att alla bitarna faktiskt var med.



Blommaland är seg i roten..

..efter ett jobbat nattpass. Jag känner mig rastlös och trött på samma gång, vill virka något men allt blir så himla fult. Varför är det så? Jag borde gå och lägga mig...så att det blir onsdag och jag kan gå på loppis och tokfynda plastburkar. För plastburkar är mysiga och jag har knappt en enda faktiskt.


Men åh vad gulligt, skall jag virka ett stekt ägg?

jag har en granne som brukar haffa mig..

..för att berätta om sina sjukdomar. Det händer inte så ofta, kanske en gång varannan månad. Men det är jobbigt när det händer för jag brukar känna mig väldigt dränerad efteråt. Idag haffade hon mig när jag stod i tvättstugan:
- Jag ska på skallröntgen, jag kanske har en hjärntumör.
Men FanFanBelsebub, vad svarar man på sånt!? Jag hittade en gnutta pepp i min mage och gav den till henne. Nöjd och lättad återvände hon till sin lägenhet medan jag fortsatte med tvätten. Jag kände mig lika blötseg som långkalsongerna jag drog ut ur tvättmaskinen. Det var naturligtvis en liten plåga jämförelsevis. En misstänkt hjärntumör vill man verkligen inte råka ut för, jag borde vara tacksam - tacksam för att det inte är jag som haffar en granne i tvättstugan och spiller ut min oro över diverse symptom. Jo, jag är tacksam, det är jag. Men jag är också en aning förbannad över att ha blivit en annan människas mentala soptunna. Man slänger sitt skräp i mitt öra och får en renare känsla i sitt eget sinne.
Mitt sinne känns inte renare. Det finns ingen ömsesidighet i den här affären. Jag tror inte på altruismen; att vara sjuksköterska/undersköterska/barnmorska/läkare är inget kall - det är ett J-O-B-B. Det räcker inte att trösta någon för tröstandets egen skull. Man vill ha en motprestation. Min granne skulle kunna ge mig detta i lön: Nyheten om att hon har hittat en kompetent och trygg samtalskontakt inom vården.


En randig kudde med bred mun och sex öron. Ni förstår säkert analogin.

Blommaland ville göra sin medborgerliga plikt och..

..gick därför ner till den lokala polisstationen för att rapportera om pyromanväskan. De hade inte en susning om vad jag pratade om när jag nämnde sophusbranden. Jamen kolla i datorn sa jag och angav adress och händelse. Och turligt nog hade brottet registrerats, annars hade jag helt tappat tron på den lokala bylingen. Nå, jag berättade var väskan låg och även var man kunde hitta en bild på eländet - ja, jag gav dem adressen till bloggen, den enda säkra källan ju! Sedan gick jag hem och hoppades att de snabbt skulle titta igenom min blogg så att jag kunde fortsätta att skriva i lugn och ro om min skepsis. Man vill inte riskera en månads fri kost och logi (som morsan uttryckte det). För saken är den att jag är starkt skeptisk till deras förmåga; i besökssoffan hade nämligen en av Nynäshamns mest notoriske klottrare satt sin signatur! FanFanBelsebub, hur gick det till!?

eh..

..allvarligt, är detta på riktigt?! Jag hittade den här väskan häromdagen på min väg upp till ICA. Den ligger bakom huset, alltså alldeles i närheten av det uppeldade sophuset. Jag vet inte om jag skall ringa polisen eller vad jag skall göra. Jag menar, om det kommer från pyromanen så verkar han (ja, det är en han, inte en hen eller en hon) ju vara superkorkad!
Nä, jag vet verkligen inte...pinsamt att ringa polisen om något som så tydligt verkar som ett skämt. Tändvätska från Willy's..hahhahah...eller?



Lovikkavantar!!

Dom är kanonvarma!

men...var skall vi slänga våra sopor då??

..när jag kom hem efter avjobbat trenatts-pass möttes jag av min gamla soppåse. Den hade tagit sig ut i hallen medan jag var på jobbet och nu krävde den att få bli kastad. Men det går ju inte, vårt sophus är uppeldat - capisce!? Den svarade inte på detta utan rapade bara upp en skvätt kaffesump på min hallmatta. Kanske får jag göra något åt saken ikväll...när jag sovit min dagvila OCH mörkret har fallit så att jag kan fulslänga sopan i grannhusets grovsoprum. Ja ja JAAAAAA, jag VEEET att man inte får göra så, jag VEEET!! Men jag skiter i det - jag jätteskiter i det nu!


Bilden har inget med inlägget att göra.

jag fick ett sms från min granne..

..när jag var på jobbet igår, eller inatt snarare. "Hej, är det bra i Blommaland". Tja, svarade jag från Västerhaninge, det händer väl inte så mycket, är på jobbet nu. Hans svar fick mig att vilja åka hem omgående: Någon hade eldat upp sophuset! HJÄÄÄÄLLLLLLPPPP, jag är livrädd för pyromaner!! Natten kunde inte gå fort nog och när det äntligen var dags att åka hem blev sophuset första kollen. Det såg för bedrövligt ut - stackars alla döda sopor, för att inte tala om de stora gröna soplådorna! Alla lådor är döda, ingen överlevde. Himla tur att inga människor eller djur kom till skada.




fredagshändelser

"..nejdå du stör inte, jag är på Willy's och handlar"
..jag pratade med mamma i telefon idag, på en förvånansvärt klar linje mellan Sverige och Österrike. Här regnade det och jag var mitt ute i regnstormen när vi talades vid. Därför skrek jag i luren som om morsan satt på en annan planet. Ju sämre man hör själv desto mer vrålar man åt den andre. Och sen vände sig mitt paraply ut och in så att det såg ut som en stor rutig tratt. Det var svårt att vända det rätt igen utan att samtidigt tappa mobilen. Jag tror jag skrek ännu mer i telefonen då...förlåt mamma, hoppas det inte blir tinnitus av det här.
Förr i tiden kunde man bara ringa hemifrån för då satt telefonen fast i väggen. Och då slapp man också att paraplyet vände sig ut och in mitt i det göttaste skvallret. Nuförtiden börjar man samtalet med att fråga var den andre är. Svaret kan bli "ICA" eller "Paris". Det finns för- och nackdelar med allt. Jag vet iallafall en sak och det är att jag måste sluta skrika i telefonen bara för att det är en mobil. Det är mossigt att skrika i mobilen, även om det är regnstorm och paraplyet har blivit en strut.