måndag morgon..

..är det för mig idag. Nu börjar jobb, höst och rusk. Fast rusket har ju redan börjat. Ja, den här sommaren var verkligen SUNKIG. Men jag har haft en bra semester ändå, det måste jag säga. Jag har fått ett par nya vänner genom skyttet och detta har ökat mitt självförtroende ordentligt.
Vi är sociala varelser som sagt. Betydelsen av att känna sig omtyckt och sedd går upp för en först när man inte har känt sig omtyckt och sedd. Till hösten blir det schemaändringar på jobbet vilket kommer att leda till att mitt arbetslag skiftas. Det skall bli spännande för jag kommer att jobba med ett par stycken som jag aldrig tidigare har arbetat med. De verkar glada och trevliga. Jag hoppas att jag kommer att passa in. Lite orolig är jag allt; jag har ärr från mobbing både som barn i skolan och som vuxen på några arbetsplatser.
Men jag skall hämta kraft från mina skyttekamrater, tänka på deras snälla ord och deras omtanke. Då kommer allt att bli bra, eller hur?


Jag var på loppisen och köpte en fin burk.
Den är Blommalands nya kakaoburk.

men vilken regnig sommar det blev

Men GudGudAmen, var är detta?!
..snart är min semester slut, på måndag kväll närmare bestämt.
Har det varit en bra semester? Jodå, helt okej. Jag har varit ute vid havsrundan nästan varje dag, till och med i ösregnet. Inne i stan har jag inte varit, inte en enda gång. Eller jo, kanske när jag köpte alla fina pärlor. Var det i början på semestern? Jag minns inte. Hahah, om man inte minns, då har det varit en bra semester!
Nu väntar en härlig höst, ja inte riktigt ännu men snart. Jag älskar hösten, min favoritmånad är oktober för då är allt så vackert gult. Och så får man börja sticka raggsockor, det är mysigt. Jag har redan bullat upp med ullgarn inför olika projekt som kanske aldrig kommer att bli av.

Helgen blir troligtvis regnig och kall, det säger i alla fall väderleksrapporten. Vi får väl se hur det blir med den saken. Jag skall försöka njuta av veckoslutet, verkligen suga ut det göttaste ur sommarens sista semesterweekend. Vad jag skall göra? Inte ett endaste vettigt dugg! Blommaland är så underbart dekadent.
Kanske gör jag några små bildspel att lägga upp här på bloggen. Det är riktigt kul med bildspel. Jahadu och du tror att dina läsare också tycker det, hånar några kretiner i bakgrunden. Vid hädan bonnläppar, svarar Blommaland, jag försöker faktiskt hålla en bra balans mellan bild/film och text.

torsdags-TV

video

bort med allt halvdant

Klocka och ett annat fynd
som jag inte kunde låta bli.
..min äggklocka slutade plötsligt fungera.
Den var fin, ljusblå äggformad och gjord av något slags gummi som var mysigt att ta i. Jag hade den till allt möjligt som krävde tidtagning, till och med till väckning efter en liten tupplur på eftermiddagen.
Och så slutade den fungera. Eller snarare, den fungerade ibland. Till slut fick jag nog, åkte till loppisen och köpte en äggklocka från sextiotalet. Den blåa "nya" klockan åkte i soporna.

Sedan var det Blommalands fina fick-mp3-spelare. Den började faktiskt krångla redan samma vecka jag köpte den. Den liksom hängde sig och bara tjöt i öronen. Man var tvungen att nollställa den med en nål som skulle stickas in genom ett pyttelitet hål på baksidan. "Reset" stod det bredvid det diminutiva hålet. Jo, för man har ju alltid en nål på sig att ha till hands. Jag tog ett örhänge en gång i en desperat snilleblixt men det är inte alltid jag bär örhängen.
Igår kväll hände det igen. Mitt under en avslappningsövning som jag brukar ha som sömnrutin byttes musiken ut mot ett elektroniskt tjut som inte gick att stänga av. Jag blev tokförbaskad, steg upp och stampade ut i köket med spelaren i högernäven. Men jag tog inte fram en nål för att reboota den - jag slängde den i golvet två gånger så att plastflisorna flög. Sedan öppnade jag skåpet under diskbänken och hällde ner resterna i soporna. Klart.
Kanske köper jag en ny spelare, kanske inte. Vredesutbrottet ryker fortfarande ur öronen och det är inget bra tillstånd när man skall göra business. I alla fall inte med dyrare saker än äggklockor.


Jag hatar grejer som fungerar ibland. Det är som dåliga relationer. Sådana som kraschar och sedan funkar och sedan kraschar igen tills allt förtroende är stendött och ens nerver är helt förstörda. I WON'T HAVE IT!

Blommaland drämmer näven i bordet denna sista semestervecka och säger:
Nu får det tamejlucifer vara nog med alla sorters junk!

bildspel

video

kaffespånerier

..klockan är lunch men jag dricker mitt första morgonkaffe, Blommaland är så dekadent.
Igår var det drama här i huset. En liten hund hade fastnat i hissen och var nära att strypas av kopplet! Det var otäckt men allt gick bra, hunden kom loss och brandkåren behövde inte göra mer än att lägga en gul landstingsfilt över den chockade hundägarens axlar.
Men gissa vem som sprang runt och tryckte upp en kamera i den gråtande kvinnans ansikte - jo, psykogrannen längst upp, Blommalands svurne ärkefiende!
Meh, hur liten har den där fjärtens hjärna blivit egentligen?! När jag frågade vad i Belsebub han höll på med så glodde han bara stumt på mig. Anledningen till att han inte kunde producera talat språk berodde troligtvis på ett fysiskt handikapp som många svagbegåvade individer lider av (läs som omgivningen blir lidande av). För att kunna stå upp och prata samtidigt måste det sensoriska talcentrat samverka med balanssinnet. Har man inte sufficient IQ så fungerar inte synapsen mellan de här två enheterna.

Nu till något helt annat. Igår var jag ute på havsrundan för att ta några fina bilder. Det hade varit ganska trist väder under dagen men på kvällen tittade solen fram. Jag insåg snabbt att det vackra kvällsljuset skulle ge mig ett gäng sliskiga bilder att fejka semesterlycka med.
Fram med Rullan (min elcykel) snabbt som attan och ut på Lövhagen - en hand på styret, en hand runt kameran. Jag fotade som en galning, tänkte självbelåtet att jag minsann kunde göra flera saker samtidigt eftersom jag är så himla smart.
Men när jag kom hem och lade upp bilderna på datorn så sjönk modet - här krävdes redigering, ja handfast flyttande av pixlar nästan.
Ojoj, kära läsare, vet ni vilken perfekt kamera det mänskliga ögat egentligen är? Ljus à la Hollywood, skärpa på flera avstånd samtidigt och färgåtergivning de luxe.
Ni skall få se alla bilderna, jag tänker göra ett bildspel av dem. Men först måste jag redigera dem så att de ser ut som verkligheten.


Så här tycker jag att det var, ja blåbären var verkligen blålila.

fredagsspån

..drygt en vecka kvar av semestern, ångest. Jag vill ha MER ledigt, jag känner det redan nu. Det tar tid att komma ner i varv - ja ÄVEN om man bara jobbar deltid. Men deltid i vården är inte deltid för vårdjobbet är ett yrke som man alltid bär med sig, vare sig man vill det eller inte.
Så, vad har jag gjort under min semester? Inte ett dugg. Det är sant, jag har inte gjort ett enda vettigt sk*t. Inga båtturer, inga muséer, inga utflykter.
En av grannarna frågade i början av min ledighet ifall jag skulle resa någonstans. Nej jag hatar att resa, klippte jag av och väntade mig en chockad min i grannens ansikte. Jag blev inte besviken, kvinnan trillade nästan omkull för så säger man ju bara inte - hur kan man hata att resa?! Jag vet inte vad hon blev mest chockad över, mitt ordval eller min åsikt.
Man får inte bli för häftig i humöret, förstår ni. Det blir obehagligt för omgivningen då. Ta en titt på facebook så förstår ni vad jag menar. Om någon är arg över något kommer det genast en skur av kommentarer: "Lugn o fin", "såja, såja" eller "ojdå, e vi lite purkna idag" (facebookmänniskor kan inte skriva "är" för det är så jobbigt).
Det här gör mig galen, jag blir bara ännu argare. Vad är det som är så obehagligt - den som är förbaskad är ju arg på något annat än dem. De sitter för Belsebub i sina egna kök bakom en datorskärm, den arga personen bor för Baphomet förmodligen inte ens i deras stad. Det spelar ingen roll, bort med de starka känslorna bara. Ja, inte glädje förstås. För om någon utbrister "åååhhh vad UNDERBART det e här i Turkiet" så låter belöningen inte vänta på sig - en lika stor skur av virtuella belöningsgodisar åt den socialt väldresserade flockroboten.

Jeez, de oskrivna reglerna är så tydliga att man blir förolämpad. Men vet ni vad som retar mig mest med allt det här? Jo, det är att det går väldigt bra att uttnyttja den mark som en arg person har trampat upp med sin ilska. En hel del uppfinningar och förbättringar är faktiskt frukten av någons raseriutbrott.

sommarpyssel

..jag beställde en bok som beskriver hur man gör enkla pärlarmband. Det tog många dagar innan den kom men till slut damp den ned genom brevinkastet. Tyvärr var det inte alls vad jag hade förväntat mig. Jo, det var rätt bok, alla uppgifter stämde med min beställning. Men vad jag trodde var lätta pärlarmband visade sig vara supersvåra flätade armband. Hur kunde du ta så fel, hånar några kretiner i bakgrunden. Skit i det - DET BLIR FEL IBLAND, OKEJ!! Usch vad trött jag är på de där kretinerna som hela tiden beter som om de vore mitt samvete eller något.
Så idag, efter ett totalt katastrofalt lerduveskytte (hela gänget sköt som krattor, det måste ha varit åskvärmen som gjorde oss lealösa som puckade sillar) åkte jag till loppisen och handlade broderigarn. Ja, enligt boken är det sådant man skall ha. Jag köpte en påse godisliknande färger för ett par tjugor.
När jag kom hem slog jag upp min nya fina bok för att se hur man gjorde grundknuten, den som är basen för hela armbandet. Jag tittade på den övertydliga instruktionen på sida ett. Sedan knöt jag. Det gick åt skogen direkt. Hur kan man misslyckas med en vanlig [copy paste valfri svordom] knut?! Jag försökte igen. Omöjligt. Det jag hade åstadkommit var det fulaste jag någonsin sett - jag tänkte inte fortsätta på ett armband med en så patetisk början. På det igen, skam den som ger sig.

Loppisen har öppet på fredag igen, jag behöver mer broderigarn. De tunna slingorna blir svåra att få upp efter ett tag.


Bilden har inget med texten att göra.

...

Hoppsan, bäst att slänga hela flugsmällan innan någon upptäcker det.

söndagsspånerier

..människor är fegisar. Okej, man skall inte generalisera men jag gör det ändå eftersom allt blir så mycket lättare då.
I människans värld snackar man bara skit tillsammans med folk som man vet har exakt samma åsikter som man själv har. De opolitiska åsikterna får bara ventileras bland säkra personer. Husfriden (läs den sociala strukturen) får inte rubbas. Rubbar man husfriden blir man snabbt stämplad som obehaglig. Om man är obehaglig blir man inte inbjuden till tjejmiddagarna. Ingen bjuder in någon som orsakar pinsamma tystnader på tjejmiddagen. Iallafall inte två gånger eftersom den som ordnar tjejmiddagen inte vill smittas av samma sjukdom. Ingen kommer att återkomma till ens tjejmiddagar om man fortsätter bjuda in en som orsakar pinsamma tystnader.

Vi är flockdjur, vår överlevnad hänger på förmågan att kunna läsa av och anpassa oss till de sociala strukturerna. Hierarkier uppstår såfort man är fler än en person. Kom inte och säg att det finns två personer med exakt samma rang. Det är bullshit. Inte ens två bästisar har samma rang i sin mikrohierarki. En leder och en följer.
Personligen är jag dålig på att anpassa mig till sociala strukturer. I nya sällskap blir jag snabbt en ledarfigur men dalar sedan ännu snabbare ner till botten av hierarkin. Jag hamnar inte på mitten - jag hamnar på botten.
Med facit i hand kan jag se att det här mönstret har upprepat sig genom hela mitt liv, ända från barndomen fram till nu. Jag har accepterat det och anpassat mig till det. Anpassning är självuppfyllande profetia, hånar några kretiner i bakgrunden. Absolut, säger Blommaland och ger dem fingret. För det är som det är. Jag vet inget annat sätt att vara på. Du kanske kan tona ner dig lite, menar kretinerna i bakgrunden (de fattade tydligen inte att jag gav dem fingret två rader längre upp). Men nej, det kan jag inte. Jag kan inte se mig själv utifrån så klart att jag kan förändra något i mitt beteende. Och kunde jag det så skulle min dom över mig själv ändå vara hopplöst mild. Det är ju inte jag som inte bjuder in mig till tjejmiddagarna, det är ju de andra som inte gör det.



En av de här två går ofta på tjejmiddag, gissa vilken.
Ledtråd: det är den som kan läsa menyn utan glasögon.

långkalsongväder

..ja, sådana får man ha nu. Fast hellre detta än tropisk värme. Eller? Nå, lite varmare kunde det ju vara. Men skit i det för Blommaland har råkat ut för det där pinsamma problemet igen. Det som har kommit in genom huvudentrén har stannat kvar i salongen. Jag tror ni förstår vad jag talar om.
Det här drabbar mig inte ofta men när det gör det så är det hemskt. Jag ser gravid ut, fattar ni - G-R-A-V-I-D! Och jag mår som om jag vore det också. Illa. Jag vet inte om det är en myt att avfall som stannar kvar i tarmen till slut blir giftigt men det känns så. Det måste bli nedkomst inom en snar framtid annars kommer jag att bli galen och/eller dö.

Men, kära läsare, Blommaland har sina små knep. Ett av dem är litervis med kaffe kombinerat med cirkulär massage av magen och höga knälyft. Om det inte hjälper kan man gå ner på snik-Konsum och köpa tre-fyra burkar med surkål. Man häller all kål i en stor bunke och sveper hela byttan utan att tugga. Ett annat knep är en geggamoja bestående av en familjeförpackning kanel, en skvätt mjölk och lite kakao. Man toppar med röd paprika.
Om man fortfarande är förstoppad efter alla de här utmärkta tipsen bör man åka in till Södersjukhuset för en tarmröntgen. Det kan vara så att man har råkat svälja en nylonstrumpa eller en plastpåse. Då måste man opereras.

Jag har just druckit en balja med superstarkt kaffe och skall strax göra några knälyft. Jag tror det kommer att hjälpa; medan jag har skrivit det här inlägget har det börjat röra sig lite i magen [insert insanely stupid smiley here].


pappas fallolycka

..både jag och mamma blev chockade över att pappa satt i rullstol i förrgår. När man blir så omskakad tänker man inte riktigt klart. Men det innebär inte att man missar informationen, det tar bara lite längre tid att processa den.
Det hände några märkliga saker under måndagens besök. Pappa var visserligen snurrig men vissa saker gick inte att misstolka och en stjärna ur personalen betedde sig ännu mer klängigt än hon brukar.
Morsan började få allvarliga funderingar på måndag kväll. Hon misstänkte att den klängiga vårdaren hade haft någonting med pappas fallolycka att göra och nu hade dåligt samvete. När vi lämnade avdelningen sprang hon till och med efter oss ut i trapphuset för att tipsa oss om samtalskontakter och känslohantering (!).
Olyckan skedde tydligen inne i en dusch hos en av de andra vårdtagarna. Att farsan hamnade där är inget märkligt i och för sig, han rör sig fritt och det gör de allihop. Demens är demens och i det här landet utövar man bara bältesläggning på anorektiska tonåringar tack och lov. Men var det verkligen en olycka eller var det någon som försökte tvinga pappa att gå in på sitt eget rum?

Idag åkte morsan upp till avdelningen för att luska i det hela. Det var inte så svårt, allt dokumenteras och de anhöriga har rätt att läsa vissa delar ur denna dokumentation. I den här historien handlar det om en blankett som kallas fallrapport.
På fallrapporten hittar man bland annat namnet på den personal som var inblandad i händelsen. Jag behöver väl knappast berätta vem det var som hade råkat hitta pappa på golvet. För några vittnen till själva fallet fanns det såklart inte utan bara namnet på den som upptäckte allt efteråt och som därför tvingades skriva fallrapporten.
Det är inte så svårt att räkna ut vad som egentligen har hänt. Inte om man känner min pappa och lägger till den här vårdarens beteende och hennes inställning. Hon har skrutit om hur duktig hon är och hur hon brukar krama pappa även om han inte vill - "för han vill ju längst in".
Jag tror att vårdaren hittade farsan i någon annans badrum och sedan försökte dra honom ut därifrån med handkraft. Farsan är fortfarande stark och hans integritet lika intakt som vanligt. Balansen och hans benstomme är det däremot sämre med. Pappa hatar när man drar i honom han tar absolut inte order. Jag tror att det ena ledde till det andra och att den klängiga vårdaren råkade dra omkull honom. Vi vet inte att det är så här men vi har våra misstankar.


Free hugs? Inte när det gäller min pappa.

regn i hela själen

..jag och mamma var och hälsade på pappa idag.
Jag har inte varit där på hur länge som helst, jag har inte orkat. Men idag tog jag tag i det hela. Det var förfärligt. Pappa hade ramlat någon gång under veckan och satt nu i rullstol, för säkerhets skull menade personalen. Men mina tankar snurrar vidare..rullstol, gåbord och ytterligare hjälpmedel..och sen då? Han såg liten ut, ledsen och frånvarande. Vi försökte muntra upp honom men vi hade ju också tårar i ögonen så det blev väl inte så trovärdigt.

Jag tröstar mig med att det finns de som har det värre. Och att de som har det värre kanske dessutom är ensamma med sina bekymmer.
Mamma och jag har varandra. Draken och drakens morsa, ni vet. Drakmorsan som lever på rostat bröd med räkost, som odlar potatis i en säck med hål i ute på altanen och som ogenerat parkerar med ett av hjulen i grannens ruta.
Det är de små sakerna som blir de stadigaste handtagen när tillvaron gungar.


Jag gjorde en fotlänk till mamma. Hon blev jätteglad.
Det var blommorna som beskrevs på bilden i gårdagens inlägg.

Blommaland flämtar i värmen..

..men lyckas ändå vara lite kreativ. För vad är snyggare runt en ådernätsspräcklig vrist än en fotlänk som man har tillverkat själv? Idag är det pärlor och tänger i hela köket.
Den här sommaren har jag bestämt mig för att slänga bort mina komplex över mina ben. Jag tycker det ser förfärligt ut med de buktande tumstjocka blodkärlen, det gör jag. Men jag kan lära mig att gilla läget. Det är som det är och om det inte passar så kan folk titta bort. Det finns tamejlucifer viktigare saker att rätta till om man nu är på det humöret. Är det inte viktigare att vara snäll och ödmjuk än att ha släta ben? Jo det är det.

Det var dagens lilla utbrott, kära läsare. Nu skall jag gå ut i badrummet och hämta Hirudoidsalvan. Det där med snällhet och ödmjukhet gällde de som tittar på mina ben, inte mig.


Ritningen visar hur man drar en lampsladd genom elva badringar.

jaha ja, nu börjas det..

..de nördiga lösningarnas tid är här. Nu kommer det säkert en svärm av tips på hur man egentligen borde göra och ismaskiner hit och air conditioner dit. Men som jag sade igår: intelligensen är inte på topp under värmeböljorna. Inte humöret heller förresten.
Sorry kära läsare, alla tips är välkomna för mina läsare är absolut inga stollabängar! De knep jag har fått från er har varit smarta, roliga och lätta att ta till sig, det menar jag verkligen.
Och här skulle jag kunna sätta in en liten glad-smiley men smileysar är bannlysta på den här bloggen; om ni ser en sådan i texten, ring ambulans omgående.


Gummibandet, byfånens bästa vän.

kära läsare - det är för varmt

..allvarligt, det här funkar inte. En tropisk värmebölja har sänkt sig över Sesamy Street och Blommaland mår riktigt dåligt.
Jag vet att man skall älska sommarvärmen för annars är man en bortskämd skit som borde skickas till Sibirien. Men jag vill inte bo i Sibirien för jag älskar verkligen sommaren, det gör jag faktiskt.
Vindens sus i lövkronorna, den söta doften av jasmin bland villakvarteren och uppblåsbara badkrokodiler som vinglar fram på smala sommarlovsben. Det är helt underbart. Och att stå på skjutbanan i sandaler och skjuta lerduvor med bara en T-shirt under skjutvästen, så fritt och opretentiöst.

Men vad gör man när kroppen inte tål värmen? När temperaturen börjar krypa upp över tjugofemgraders-strecket.. Ärligt talat börjar jag känna mig lite olustig redan vid 22 grader. Blicken blir suddig och IQ:t faller till 54.
När asfalten får dallrande vattenhägringar sitter Blommaland mitt i solen med ett koliknande uttryck i ansiktet, helt oförmögen att klura ut hur man tar sig därifrån.


Jag är orolig, kära läsare, inför den här helgen lovar metrologerna helt hysteriska siffror:

Från den norska vädersidan YR.no, en sajt som är väldigt träffsäker för oss som bor vid kusten.
Norrmännen kan kustväder; Norge är ju för Belsebub inget annat än en enda lång strand.

istället för att vara ute (fast man borde det)..

Pulveruppsamlaren, nysprayad och fin.
..stannar Blommaland inne och tillverkar kaffepulver.
Min elektriska kaffekvarn känns fortfarande som en lyxpryl, en köksmaskin som man egentligen inte behöver. Perkulatorn känns inte lika onödig eftersom jag använder den flera gånger om dagen. Kvarnen använder jag "bara" någon gång i veckan. Jag skulle kunna köpa färdigmalet kaffe, det skulle jag faktiskt. Men nymalda bönor ger mycket godare kaffe. Det kan jag säga utan att överdriva.

Något som dock är lite småjobbigt med att producera eget kaffepulver är att det blir kaffe överallt. Inte för att jag spiller utan för att det nymalda kaffet är laddat med statisk elektricitet. När man öppnar locket på pulveruppsamlaren flyger det upp en sky av fint kaffegrus. De små smulorna beter sig likadant som frigolit - de flyger omgående på det som står närmast: du själv och diskbänken. Efter att ha malt en burk kaffe var både jag och köket brunprickiga. Okej, det må vara ett lyxproblem men det är ändå irriterande. Så irriterande att jag till och med började snegla åt de färdigmalda kaffesorterna igen.
Men så en kväll innan jag skulle somna kom jag på lösningen. Om man vattensprayar pulveruppsamlarens insidor med en blomspruta kommer den statiska elektriciteten att försvinna. Nästa dag provade jag min idé och det var helt otroligt, när jag öppnade uppsamlarens lock hade kaffet ingen lust alls att flyga ut!
Blommaland är så himla smart.

det elektroniska tvättbokningssystemet..

..när berättade jag om det, i höstas? Under hela våren har det hängt en halvmonterad kabelkringla över tvättstugans dörr. Nu har de satt upp datorskåpet. Behöver jag säga att det inte är igång? Förmodligen tror Crendo att nyheter måste presenteras stegvis under en längre tid. Hyresgästerna på Sesamy Street är säkert dumma i huvudet. Mm, för Crendo själva är ju ena riktiga raketforskare.


Det ser ut som en TV. Då blir väl fastighetsskötaren glad. Han sms:ade mig "glad sommar". Gulligt.
Tyvärr förstörde han allt genom att skicka ytterligare tio sms. Han tjatade om att jag borde skaffa TV
samt uppmanade mig att inte spendera hela min lön på skyttet. Vad i Belsebub, det skall väl han skita i!
Uppmuntrade du honom, frågar några kretiner i bakgrunden. Självklart, svarar Blommaland, jag går
alltid omkring med en lapp på ryggen som säger "sparka här".

bimbovarning i Blommaland

..häromdagen bestämde jag mig för att avliva min bärbara dator. Jag tänkte göra det genom att suga ut dess inälvor genom fläkthålen.
För att hotta upp dammsugaren bytte jag till en sprillans ny påse och ställde in den på supereffektiv (borde inte det vara ett defaultläge?!). Jag lade laptopen upp och ned på köksbordet och satte slangen tätt intill datorns ventilationsgaller. Sedan startade jag dammsugaren.
Jag trodde jag skulle få höra kretskorten lossna och slungas mot datorns insida. Jag ville det så gärna. Besvikelse. Inget skrammel, de förbannade kretskorten verkade vara väl fastskruvade därinne. Jag vinklade slangen så att jetsuget skulle ta bättre. Det var då det hände, jag såg den tydligt - en lång grå orm kom ut genom datorns största fläkthål och försvann blixtsnabbt in i dammsugarslangen!

När jag startade datorn hördes inte ett knyst från hårddiskens fläktar. Jag kunde till och med köra Youtube i Google Chrome och faktiskt höra ljudet på filmerna.
Hrrm..eh..



Min datororm var grå och lite längre.

Blommalands öron..

..måste rensas. Det är illa att jag inte hörde väckarklockan igår. Ännu mer illa är det att detta faktiskt har hänt förut - flera gånger.
Men att spruta in lösningsmedel i örat på sig själv kan vara lite knepigt. Lättast går det ifall man har en sådan här. Det har jag (säg det som Blommaland inte har i sina gömmor).
Man lutar huvudet åt sidan och fyller HELA hörselgången med Revaxör. Sedan stänger man till allt med en öronpropp av silikon. Efter några timmar skall man spola ur örat med ljummet vatten. Nej använd inte duschen, använd den orangea GUMMIPILLEDUTTEN som följer med i förpackningen!
Jag har läst någonstans att Revaxör är bra men att behandlingen måste upprepas ganska många gånger, särskilt spolningen efteråt.
Har det gått så långt att man har fått ett permanent lock för örat så får man vara väldigt envis. I värsta fall blir det vårdcentralen där de suger ut proppen med en pytteliten dammsugare som ser ut som ett smalt metallrör. Hur kan du veta det, frågar några kretiner i bakgrunden. Skit i det ni, jag bara vet det.



panikmorgon..

..blev det i morse när jag skulle iväg till skjutbanan. Jag hade ställt klockan på kvart i sju men hörde inte signalen utan vaknade av mig själv tio över åtta. Vilken panik, bussen skulle gå om tjugo minuter! Men jag hann, helt otroligt. Förmodligen hamnade jag i en av Universums tempusvarpar där omgivningen går i ultrarapid fast till samma värde som av vanlig tid.
Och igår klippte jag mig, för det skall man passa på att göra när man är ledig. Det blev riktigt bra, jämnt för en gångs skull. Jag hade en randig tröja på mig och det gjorde susen - jag drog fram allt hår och följde en rand med saxen. Blommaland är så himla smart och ekonomisk.
Vidare har Drakmamma förklarat för mig vad en nedriven kontaktledning betyder. Vi pratar om pendeltågskrångel nu alltså. Morsan tillbringade midsommarhelgen med sina grannar. En släkting till dessa grannar visade sig arbeta inom tågbranschen. Mamma förklarade tålmodigt för mig varför jag ibland måste stå i höstrusket någonstans ute i ödemarken och glo på texten "signalfel i Lökhöshasa, tåget är inställt" på perrongens ljusskylt.
Jag kan inte återberätta förklaringen, kära läsare. Allt jag kan säga är att det handlar om strömskenor, kopparledningar insmorda med koldamm och SLs ovilja att lägga pengar på underhåll.
SL, vilket skämt. SL..SadistLinjen.

Men skit i allt det ovanstående för idag har Blommaland gjort en actionfilm:


video

sommarlov

..SEMESTER I BLOMMALAND! GudGudAmen, jag kan knappt fatta det.
Jag jobbade trenattspasset i helgen och det var helt hysteriskt - ramlingar, dödsfall och på detta den supersuraste "kollegan" i hela universum, så j*vla sur att man bara vill avsluta blöjrundan med att stoppa ner henne i sopsäcken tillsammans med blöjorna.
Och på morgonen började SLs "ALLA ska åka buss"-period. Bussföretaget Nobina ersätter pendeltågen i drygt en månad nu. Deras chaufförer är inga raketforskare. Just saying. Vi blev stående på stationen eftersom det tjöt i bussens instrumentpanel. Chauffören fick panik och ringde garaget via comradion och skrek att det "pippade" i bussen (calm down, jag är inte rasist, jag bara återger vad som hände) och att han inte kunde åka. Garaget sade ingenting. Det berodde på att han inte släppte prata-knappen på mikrofonen när han hade pratat färdigt. Efter tjugo minuter ledsnade en resenär och fräste åt föraren att stänga den lilla grinden bredvid förarsätet. Då slutade det tjuta och vi kunde åka.
När vi lämnat Västerhaninge station såg jag att Cirkus Scott hade ställt upp sina vagnar i en ring på fältet nedanför kyrkan. Jag tänkte för mig själv att de kanske skulle räkna clownerna. Om det saknades en kunde jag hjälpa dem att fånga in den saknade.



Plätt-lätt.

snart snart SNART..

..är det SEMESTER!
Jag skall inte tänka på jobbet en enda sekund. Jag tänker glömma alla koder, radera sura arbetskompisar och oanständiga förslag (på de somatiska avdelningarna tror gubbarna att de fortfarande har en chans..*urb*) ur mitt huvud. På måndag morgon åker Blommaland på grönbete i flera veckor.
Någon smartie kommer säkert att fråga hur det känns att vara ledig. Hur fasen kan man fråga en undersköterska en sådan sak?! Andra yrken som levererar en käftsmäll på hur-känns-det-frågan är lärare, slamsugare och den stackars saten som får jobba som Lisebergskaninen hela sommaren. Hur det känns att vara ledig? Ja, vad i demogorgon tror du?

Vad skall Blommaland göra under sin ledighet? Tja..det vanliga - påbörja projekt, avsluta helt andra projekt och annat smått och gott. Några muséer skall det såklart bli och en båttur. Det har blivit lite av en tradition i Blommaland. Förra året åkte jag till..eh..jag minns inte och denna sommaren kanske jag tänker åka till Waxholm och Grinda.
Och sedan har vi ju simturen till fyren! Det projektet har expanderat till införskaffande av någon slags sjöduglig farkost. Det är för kallt för att simma, jag kommer att dö av köld inom ett par minuter. Blommaland skall segla till fyren. Jag har visserligen aldrig seglat förr men hur svårt kan det vara.


skall man ringa..?


Jag hittade den här lappen på pendeltågsstationen i morse när jag skulle åka hem från jobbet. Vad är en marabout, har det med choklad att göra? Och vem är "fienden" - jag kan inte komma på någon annan än den elake grannen, han som tafsar på Blommalands cykel. Vad spännande med någon som är känd i hela världen. Undrar hur han hamnade i Husby. Det känns som ett steg nedåt i karriären tycker jag.

men kommer hela midsommarhelgen att regna bort?!

..ja, troligtvis. Men Blommaland är lika glad för det, faktiskt ännu gladare eftersom det skall jobbas trenattspass och man dagsover bäst under lågtrycken.
Förresten får det gärna regna och ruska även när jag är vaken. Antingen så tar jag på mig regnkläder och ger mig ut i skogen eller så stannar jag inne och fördjupar mig i min härliga pysselverktygslåda.
Idag var jag inne i stan och handlade en massa konstiga bokstäver som jag skall ha till..eh, jag vet inte men de är fina. Och häromveckan fick jag en riktig gottpåse med paljetter, knappar och pärlor av mamma. Så nu kan det ovädra sig så mycket det bara orkar - Blommaland börjar sin semester på måndag och om solen också tar semester så är det helt okej.


det börjar dra ihop sig

..bara helgens trenattspass kvar och sedan är jag ledig i flera veckor! Det enda smolket i bägaren är det där med tågen. Ersättningsbussarna tar som sagt inga cyklar den här gången. Fast det slog mig att vi kanske slipper tiggarna ett par veckor. De brukar lifta med pendeln ner till Nynäs på morgnarna. Nu är det buss från Västerhaninge som gäller och då går det inte att planka. Kan man inte betala sin biljett så får man inte åka med. Det är hårt men rättvist.
När det gäller tiggarna har jag ingen som helst medkänsla. Jag är otroligt trött på deras tjatande. Samma kärring har suttit utanför Willy:s i över ett år nu och hon vet att jag inte vill hälsa på henne. Hon ger sig ändå inte. Till och med när jag går på andra sidan gatan så skriker hon och vevar med armarna för att jag skall se henne. Hon tycks inte fatta att vandrande plånböcker inte är riktiga människor.

Japp, det var dagens lilla fundering.


söndagsfunderingar

..det har varit en ganska intensiv helg i medierna, ond bråd död blandad med glittrande sagobröllop. De åt gräslöksemulsion på bröllopsmiddagen - vad i BEHEMOTH är det, något som gick fel i kemilabbet på högstadiet eller?! Det låter fruktansvärt äckligt.
Det blir för mycket för mig, jag klarar inte av att ta in allting utan stänger av och kliver in i min egen lilla bubbla. Medan världen faller i småbitar funderar jag på vad som händer om man råkar cykla över en orm, hur jag skall ta mig ut till fyren utan att bli blöt och varför iskubsproteserna inte alls blev så bra som gummiformen lovade.
Som vanligt har jag inga svar, varje fundering leder till nya frågor. Men skit i det. Snart är det semester och snart slutar tågen gå. Ja, kan ni tänka er att de tar bort pendeln samma dag som min semester börjar. Tror ni att de har satt in bussar som tillåter mig att ta ut Rullan (min elcykel) på sommarutflykt? Hahhaha, cykelbussarna som fanns vid de tidigare banarbetena erbjuds inte denna gången. Jag HATAR SL.
I början av veckan kunde man läsa om en stor tågevakuering. Den liknade den som jag var med om i höstas fast den här versionen var uppgraderad till ännu mer klättrande. Gissa vem som satt på det strandade tåget? Jo Drakmorsan. Så nu är vi två ur samma familj som hatar SL. De kommer att få det jobbigt om de fortsätter med de här dumheterna. Nedrivna kontaktledningar - för H*LV*TE, silvertejp är inte en permanent lösning.









Fotnot: Perimenopausen och bacillen Sven har en positiv inverkan på Blommalands humör.

anden är villig men köttet är svagt

..jag vill gå ut i den vackra sommarkvällen, jag vill göra det o det o det men jag ORKAR inte.
Under dagvilan (jag jobbade natten till idag) tog bacillen Sven ett rejält tag om min näsa. BELSEBUB.
Du skulle ha gett honom det där kaffet imorse, menar några kretiner i bakgrunden. Skitsnack, svarar Blommaland - har bacillen Sven äntrat scenen är det bara bruna tabletter som hjälper och de tog slut förra gången Sven äcklade sig med min kropp.
Knepigt, för om jag beställer nya bruna piller så hinner de inte komma förrän bacillen står i hallen och är på väg till nästa offer (Blommaland ärkefiende cykelmarodören? ..hoppas hoppas hoppas). Så det är bara att gilla läget och dricka massor av äppelcidervinäger. Det hjälper inte alls men det är gott.

För att ändå få lite spänning så här på fredagskvällen har jag tagit fram gummiformen som gör lösgoms-iskuber. Just nu väntar jag på att frysfacket skall färdigställa fyra fina tandproteser som jag kan ha i mina vinägerdrinkar.




det här var ju inte bra:

bacillen Sven sitter på diskbänken och väntar på att jag skall servera honom kaffe. Jag HATAR bacillen Sven.


Skitstövel.

men vad är problemet?!

..varför får Blommaland alla surgubbar, någon har FanFanBelsebub blandat ödets kortlek j*****vligt slarvigt.
Idag blev jag haffad av en fastighetsskötare (inte han som har mitt hus för han är trots allt trevlig) nere på Fröjas väg. Jag brukar ställa Skruttan där när jag skall med pendeltåget. Nere i slänten, på väg till perrongen, blev jag stoppad av en man som stöddigt deklarerade att han var från Crendo. Jag blev skitarg på en gång - han hade ju för Belsebub Crendos logga både på tröjan och brallorna - men log tillmötesgående eftersom jag hade mr B i väskan (man skall alltid uppträda extra sockersliskigt när man bär vapen). Crendo-mannen förklarade att jag fortsättningsvis får ställa min cykel någon annanstans eftersom de boende i fastigheten inte får plats med sina cyklar annars.

Kära läsare - det gick förvånansvärt bra att skjuta lerduvor idag.



Sedan gick jag hem och lagade mat.









Fotnot: Blommaland har två cyklar. En elcykel som heter Rullan och en fin gammal goding utan växlar som heter Skruttan. Rullan bor i lägenheten medan Skruttan brukade stå oantastad nere i cykelkällaren. Nu bor Skruttan här och där i väntan på..ja, vad?

jag har dåligt samvete för att jag inte har dåligt samvete..

..över att jag inte hälsar på pappa. Jag pallar helt enkelt inte, han har blivit så himla skruttig och snurrig. Ena stunden frågar han hur det går i skolan, i nästa ögonblick undrar han hur mycket jag får i pension. Jag orkar inte med stollandet. Sorry farsan men jag vill hellre minnas dig som du var förut.
En särskilt kul minnesbild är farsans stil när han skulle dansa till någon svängig låt på radion. Eftersom min pappa är musiker så har han rytmen i kroppen på ett helt naturligt sätt. Det svängde när farsan dansade.
Farsan spelade saxofon i ett par ganska kända band på den gamla goda dansbandstiden. Saxofonen var en del av farsans kropp, även mellan spelningarna. När han dansade några steg vid radion spelade han luftsaxofon samtidigt. Det såg proffsigt ut, man anade hur han såg ut när han stod på scen och kompade på saxen. Naturligtvis tyckte man ju att han var rätt pinsam då, nu kan jag le åt minnet och tänka att det var så sjuttiotal som det någonsin kunde bli. På den gamla goda tiden (ojojoj, tantvarning på Blommaland nu).

Jag googlade ett av farsans band, han finns på bild, hahha - vad knäppt!

Jag har alltid tyckt att farsan är lite lik Michael Landon. Kanske är det bara jag som tycker det.

grundlurad

..Blommaland tänkte förgylla sin söndagskväll med en extraprisfilm från WiLLY:S. I en stor låda låg en massa filmer för bara tjugo spänn styck. Jag hittade "The girl with the dragon tattoo", himla smutt.
När jag kom hem och öppnade förpackningen fick jag en liten chock - skivan såg piratkopierad ut. Som om personalen i butiken hade snott originalfilmen och istället lagt dit en skiva som de bränt hemma på sin egen dator. Jag tryckte in skivan i datorn och väntade mig en repig kopia eller ännu värre, en ful prao-elev utklädd till Daniel Craig. Men när filmen började verkade allt som det skulle, det såg väldigt MGM-aktigt ut. Märkligt.
Jag var i valet och kvalet. Skulle jag åka tillbaka och reklamera filmen eller skulle jag gilla läget? Egentligen fanns det ju inget att gnälla över, jag hade ju fått hela filmen. Och tjugo spänn för en piratkopia är väl rätt rimligt.
Jag beslutade mig för att googla innan jag fattade några avgörande beslut. Och se på Belsebub: Hur många som helst hade blivit lurade - skivan SKALL se ut sådär!
Hahhahhah, Blommaland är så grundlurad. Himla tur att jag inte åkte ner till WiLLY:S och ställde till en scen, det hade varit så byfånigt!

Jag gick på det stenhårt, vad pinsamt.

rötmånad redan?

..det kan väl ändå inte vara möjligt! Men något annat skäl till att mina disktrasor ruttnar efter bara två dagar kan jag inte komma på. Det är sorgligt att slänga disktrasor hela tiden. Jag älskar nämligen disktrasor och köper sådana där härliga rullar som man kan klippa hur många smårutor som helst ur. När man tar ut den nya rullen ur förpackningen luktar det gott, liksom förväntansfullt på något vis. Men är du knäpp eller, utbrister några kretiner i bakgrunden, vem sjutton trycker näsan mot en disktrasa?! Jo, det skall jag tala om: en person med lätt städmani som inte kan hålla sig från att dammsuga köket minst en gång om dagen. Och nej, jag städar inte hos andra eftersom jag föredrar mitt eget skräp.

I brist på fler kloka ord blir det en bildbomb: