Blommaland håller på att återgå till ordningen..

..den nya kaffebryggaren gjorde smarrigt kaffe ikväll! Det var bara att öka mängden kaffepulver. Att perkulatorn låter som ett pervo får jag vänja mig vid. Den gamla bryggaren lät faktiskt som ett vulkanutbrott och då blev det bråttom; några sekunder för länge på plattan och katastrofen var ett faktum.
Nu är min kaffekokning mindre stressad - perkulatorn spyr inte ut kaffet när det är klart utan håller det varmt och gott tills jag har kokat klart min gröt.
Och det blir inte kaffeprickar runt omkring bryggaren heller. Jag är van vid att alltid hålla en trasa i handen när jag gör mitt kaffe. Nu slipper jag det, en klar fördel. Det blir nog bra det här.


Ja, bilden är väldigt gul men det är sol i Blommaland just nu.

den nya spisen

..ja, vi lever i överflöd och lyx; nu när jag har sagt det, får jag gnälla då?

Den nya spisen kom igår och installerades av två exakt likadana gubbar. Jag kunde inte hålla mig från att fråga om de var tvillingar. Jodå det var de, svarade de buttert och blängde på mig. Fantastiskt, tänkte jag, de är exakt lika otrevliga också.
För att lätta upp stämningen lite sade jag att den nya spisen var det finaste jag någonsin sett. Jag ljög. Ärligt talat tyckte jag att den var vidrig. Den är svart och ful och den har slängt ut min älskade kaffebryggare.
Den nya spisen har nämligen keramikhäll och den tål bara rostfria kastruller från svindyra designbutiker. Om man har en ihopskruvbar kaffegoding av aluminium så blir det repor på den sprillans nya spisen.
Sådana repor kan få en att panikringa sin mamma sent på kvällen. Efter ett långt samtal kom vi på att det nog är bäst att skaffa en helt annan typ av bryggare om spisen skall hålla sig fräsch längre än bara en vecka. För att ändå kunna få mitt morgonkaffe föreslog morsan att jag skulle ställa aluminiumbryggaren i en rostfri kastrull och dubbelkoka så länge. Det var en kanonbra idé, jag fick mitt morgonkaffe utan att det blev fler repor på spisen.

Idag åkte jag upp till Haninge centrum och köpte mig en perkulator. Den nya perkulatorn är finare än spisen men lika speciell. Den flåsar och hummar och gurglar som något vilt ute i skogen. Och det "färdiga" kaffet, ja det ser ut som te och smakar som diskvatten.


Kära läsare, jag vill att allt skall bli som vanligt igen.



Den gamla spisen och den nya spisen (eller ja, bilder på likadana).

Fotnot: Under dagen tog mamma reda på att det inte var repor utan aluminiumstänk från kaffebryggarens botten. Det gick att putsa bort med ett ganska billigt rengöringsmedel från ICA (Elon skulle ha mer än dubbelt så mycket för samma produkt!).

imorgon kommer spisen!

..åh vad skönt, då kan jag plocka fram och ställa tillbaka alla mina hemliga grejer på sina vanliga platser igen. Men jag oroar mig lite för hur de skall få ut den gamla spisen, och för hur de skall få in den nya. Det är grymt smala dörrhål i min lägenhet. Dessutom har jag en gallergrind som ställer till det hela ytterligare. Hm..ja, vi får se hur det går. I värsta fall får vi väl öppna fönsterna och skifta vitvarorna den vägen. Jag bor ju på nedre botten så den idén är inte så dum som den låter.

I super-värsta fall får jag leva på hämtmat i resten av mitt liv.


Det kunde ha varit värre.

ingen ny spis i sikte på denna sidan weekenden

..det känns lite surt. Inte för att jag inte klarar mig med den gamla utan för att jag tycker det är så jobbigt med främmande folk i lägenheten - jag vill ha det undanstökat fortast möjligt.
Varför är du en sådan enstöring, undrar några kretiner i bakgrunden. Blommaland svarar: Skit i det ni, passar det inte kan ni gå och fika någon annanstans (vilket ni får göra iallafall eftersom jag hatar gäster).
Fast jag har fått en ny kökskran (andra hantverkare var här imorse för att fixa det) då den gamla läckte. Den nya kranen är så ful att jag ångrar bittert att jag nämnde läckaget från början.

Jag har fotat åbäket så att ni kan se. Bilden är tagen med den nya mobilen och överförd till datorn via den nya USB-sladden. Jag vet inte vem av dem som är skyldig till den usla bildkvaliteten, jag har försökt att redigera eländet men inte lyckats få bort det romantiserande skimret. Kanske vill min nya mobil få mig att se världen som en ullig och gullig plats. Bah.


Fruktansvärt stor. Hade jag velat ha en förnicklad svan i köket
hade jag fångat en nere i parken.

Blommaland får en ny spis!

..men när den kommer har jag ingen aning om. Det är Elon som skall leverera den men de har inte hört av sig ännu och imorgon har jag sovdag (dvs radiotystnad och därmed basta!) efter nattens pass.
Okej, nu är det inte akut - de andra plattorna fungerar ju, det är bara den lilla snabba som orsakar strömavbrotten. Fast tänk om de andra plattorna också lägger av.. Hahhaa, jag kan se mig själv koka gröt på spritköket under helgen.
Fast på sätt och vis känns det inte alls så tokigt. Det skulle vara lite äventyrligt, eller hur? Då skulle jag också kunna tälta i garderoben. Under alla kläderna skulle jag bre ut en sovsäck och låtsas att jag var i Abisko, vad spännande!


Blommalands garderob har en väldigt vacker himmel.

jahaja, dags för nästa knas

..nu är det spisen som har flippat ur. När jag skulle koka mitt kvällskaffe och vred på plattan så blev det kolsvart i hela lägenheten. Säkringsskåpet hade slagit ifrån. Det fina med den sortens proppskåp är att man bara behöver snäppa tillbaka huvudsäkringens knapp för att allt skall bli som vanligt igen.
Eller ja, nästan som vanligt för spisen måste nog bytas ut. Visserligen fungerar de andra plattorna men nu är den här spisen så gammal att den borde bytas ut helt och hållet. För detta har hänt förut men då kom den snåle hyresvärden med endast en ny liten platta, meh! 
Den här gången skall jag tamejsjutton ha en ny spis och med lite tur så får jag det. Sedan det förra spiskrånglet har vi dessutom fått en ny hyresvärd. Förhoppningsvis är den nye värden klokare - gamla spisar är faktiskt inte bra för någon.


Nej, skulle inte tro det va!
Tyvärr blir det främmande folk i lägenheten en liten stund. Jag gillar inte besök. Haha, jag älskar sådana där små gulliga "välkommen"-skyltar men jag kan inte köpa någon eftersom jag inte menar det som står på den.

Och sedan måste jag ringa den där jobbige fastighetsskötaren också..HATA HATA HATA..





Aja, det hela får lov att gå. Jag skall inte vara bortskämd; på flera platser i världen har man ingen spis alls. Då byter man ut en av stenarna när strömmen går. Den gamla stenen slänger man på fastighetsskötaren. Nä, förlåt..nu var jag elak.

Induktionshäll från mitten av tertiär.

Blommaland har en ny mobiltelefon!

..jajamensan, och självklart är det en enkel och lättanvänd modell. Jag hatar iPhones, jag brukar kalla dem för "rullj*vlar". Ingen är ju någonsin nöjd med de där telefonerna heller, man klagar och skickar skiten till verkstan i parti och minut.
Jag köpte mig en Nokia 301, den är väldigt fin och jag tror att jag kommer att vara nöjd med den. Ett minus är att man inte fick med någon kabel så att man kan ansluta telefonen till datorn och greja med bilder och ljudfiler. Nokia tänkte att man kan mejla bilderna och musiken till sin hotmail. Meh - det kostar ju jättemycket att skicka MMS, jag vill kunna redigera bilder och ordna och dona som jag vill helt gratis.

Därför gick jag ner till Dollar$tore och köpte en liten anslutningskabel för trettio spänn. Nu har jag flyttat över mina gamla goda ringsignaler till den nya mobilen. Och med kabeln var det superlätt att fixa en personlig bakgrundsbild:



Nokias egen bakgrundsbild är fin men..


..Blommalands bild på en sommarhimmel är finare.

nä nu får det vara nog!

..min mobiltelefon (som går under det föga smickrande namnet "Brukshitler") har satt sin sista potatis. Jag är urless på hans lynniga humör. Idag vägrade han äta sin ström med ursäkten att det var "glapp i laddarens sladd". Det gick bara att ladda ifall jag stod blickstilla och tryckte kontakten mot mobilen så hårt att det blev märken i handflatan.
Hallå, det här är ju värre än en stationär telefon - skall hela jag sitta fast i väggen för att grejerna skall funka?! Nej, det får bli en ny mobil. Jag har hittat en fin modell på nätet och imorgon tar jag och morsan sportratten till Haninge och köper en ny telefon.

Det där jag skrev igår om att såsa runt i myskläder och göra ingenting under påskhelgen..förbaskat också!



Den sista bilden som togs med Brukshitler. Hittar ni det dolda budskapet?
Det gör inte jag.

vad skall ni göra i påsk?

..har ni några särskilda planer eller skall ni vara hemma och ta det lugnt? Själv har jag ledig helg och tänker såsa runt i sköna kläder och göra precis ingenting. Påsklättjan har redan börjat dra ner kroppen mot jordens medelpunkt och det är bara skärtorsdag - hur seg kommer jag inte att vara på annandag påsk, hahhahha! Ärligt talat är hjärnan tom på inspiration så det får bli en bildbomb istället:





















































man skall inte blogga på första april..

..allt man säger riskerar att tas för ett skämt. Därför väntar jag till imorgon med mina funderingar och publicerar istället en söt liten film:

men åh klantmaja!

..visste ni att man kan bränna vid saker i en mikrovågsugn? Jodå, det går alldeles utmärkt. Jag gjorde det på jobbet i natt. Det blev en våldsam rökutveckling och jag var rädd att detektorn som satt i köket skulle kalla dit brandkåren.
Det hade ju varit snyggt om samma gäng som stod i min trapp i fredags nu hade brutit sig in på mitt jobb.


Så såg inte min smörgås ut. Det var mer svart..över hela mackan.

vad typiskt

..igår kväll hörde jag ett skumt ljud ute i trappen. Det lät som någon höll på att gräva ett hål i min yttervägg med en liten dessertsked. Naturligtvis var jag ju tvungen att kolla så jag öppnade min dörr och tittade ut.
Utanför dörren stod åtta skitsnygga brandmän. Jag bara gapade. De gapade också, förmodligen för att jag såg ut som Kermit the frog med randiga tights och en stor grön fluffig dunjacka (jag frös om axlarna, OCH?!).
Brandmännen påstod att de var tvungna att kolla den lilla brandluckan som satt på väggen. Va', sa jag skeptiskt, halv sju på kvällen?! "Japp" sade männen unisont och lade sedan till att deras chef hade sagt åt dem att göra det. Det kändes inte som de talade sanning.
Allvarligt, åtta karlar som står och petar på en lucka av A4-format en fredagkväll? Men jag sade ingenting, stängde bara dörren tyst och låtsades som om såna här saker händer för jämnan i Blommaland.

Och nu till någonting helt annat. Jag skall lära er hur man gör en bra och hållbar budget:
  1. Samla ihop alla pengar i hushållet, dvs töm kakburkar, familjemedlemmarnas plånböcker osv osv.
  2. Häll ut alltihop på köksbordet.
  3. Öppna din handväska och håll gapet mot bordskanten.
  4. Fös ner alla pengarna i väskan.
  5. Spring mot hallen och ta på dig ytterkläderna innan någon hinner reagera.
  6. Ta en taxi in till stan och shoppa loss utav bara f*n.


Shoppa shoppa shoppaaaa !!!

i kväll skulle jag..

..ha varit på skjutklubbens årsmöte. Jag hade planerat när jag skulle åka, laddat elcykelns batteri och räknat ut vilka kläder som skulle vara varmast för en kylig cykeltur. Men när regnet började trumma mot fönsterrutorna bestämde jag mig för att stanna hemma.
Jag känner mig lite skamsen eftersom man borde gå på årsmötena för att visa att man bryr sig om klubbens väl och ve. Men just nu ser Haninge ut så här plus att det är helt kolmörkt på vägen mellan skjutbanan och Västerhaninge pendeltågsstation:




"Ibland vill man mer än man egentligen har lust till" lyder dagens ordspråk i ett Blommaland där anden är villig men köttet är svagt.

jättetågstrul

..något har hänt med pendeltågstrafiken. Under två dagar har SL gått igenom hela provkartan på grejer som kan gå snett. Och mitt i allt kaos så viskas det om höjda biljettpriser.
Men Blommaland tar det med ro. När man väntar på ett superförsenat tåg hinner man prata med roliga människor och knyta en och annan bekantskap. Det trodde ni inte om mig (hahha, inte jag heller)!
Och sedan är det så att man måste sätta saker och ting i perspektiv. När jag kom hem var det ju tänkt att jag skulle sova efter nattpasset men jag råkade lyssna på nyheterna. En enorm flygkrasch hade inträffat medan jag i lugn och ro släntrade hem till min ytterdörr. Men fy vad otäckt.
Jag är hysteriskt flygrädd och åker aldrig till platser som inte kan nås med markbundna transportmedel. När jag hörde om flygkraschen tänkte jag att mitt SL-kort är värt varenda krona och att det är skit samma att tågen är försenade ibland. Huvudsaken är att jag slipper sitta i ett störtdykande flygplan, amen på det!



Ja tack, gärna för mig.

pappa gillar kexaktiga kakor..

..så jag hade med mig tre paket till dagens besök. Vilken himla tur, sade pappa lyckligt, maten var katastrofal idag. På väg till hans rum hade jag passerat matsalen och sett en helt renskrapad tallrik vid hans plats. Hahah, vad skall man säga. Farsan är en dålig referens just nu men skit i det för jag är glad att han äter ordentligt.
Pappa verkar trivas på Rosengården och det är skönt. Fast de där kärringarna som kommer in på hans rum på nätterna är i och för sig inget vidare, anförtrodde han mig häromveckan. Men pappa, sade jag, det är nattpersonalen och det är meningen att de skall göra tillsyner på nätterna. Och sedan förklarade jag att det är just ett sådant jobb som jag har och att såna kärringar behövs. Jaså mhm, mumlade farsan tankfullt.
Stackars pappa, när ens minne är borta så gungar tillvaron konstant. Det är ny info hela tiden. Men han minns mig iallafall, eller ja, den jag var förr. För det var väldigt vad lång jag hade blivit sen vi sågs sist.



Nödproviant när lunchen är förfärlig.

*suck* upphöjt till hundra gånger tusen

..kommer ni ihåg när mitt avlopp i badrummet stank som Cloaca Maxima i det antika Rom? Jag fick det fixat av husets fastighetsskötare. Den här fastighetsskötaren skrev jag inte så mycket om då men nu måste jag ägna ett litet raseriutbrott åt vad som hände igår.
Jo, jag skulle gå ut med soporna när jag stötte ihop med fastighetsskötaren ute på gården. Han hälsade mig som om jag var hans sedan länge försvunna flickvän. What the fudge, bara en sån sak liksom. Och sedan började en lång föreläsning om att jag borde göra det och det och det; byta till en större lägenhet, skaffa TV, börja jobba heltid för att ha råd med den nya lägenheten, slappa i soffan mera, inte träna så mycket, inte vara på skjutbanan så ofta, röra på mig mindre osv osv i all oändlighet. I princip skulle det inte bli ett skit kvar av original-Maria ifall jag följde de här råden.
Alltså...vad i h-e?! Varför råkar jag ALLTID ut för folks "goda råd" om hur jag borde leva mitt liv? Är det något fel på det livet jag lever nu, har jag klagat på hur jag har det eller vad är problemet?! Det som stör mig är inte bara tipsen som jag INTE har bett om utan att personerna som ger de här råden är förslappade fetknoppar som inte ens har gått ut gymnasiet eftersom de var för dumma/lata för att ens söka in på fritids.
Ja, ursäkta att jag låter som en arrogant elitist men så prackar jag heller aldrig på andra människor råd och tips som de inte har bett om.





Nu tänker jag faktiskt be om tips och råd på hur man bäst sågar sådana här idioter jäms med fotknölarna. ALLA råd är välkomna!

lite läskigt på skjutbanan

..vi hade skjutit en serie (tjugofem skott) när det dök upp ännu en skyttekompis. Det är inte ovanligt att folk gör så och finns det hjärterum så finns det stjärterum.
Den nyanlände skytten är av den sävliga sorten, att det tog en kvart för honom att ladda bössan var inget märkvärdigt. Men när jag tittade lite extra på honom tyckte jag att han lutade åt sidan. Efter vi hade skjutit klart råkade han snubbla och blev sittande i en slänt. Vi hjälpte honom upp men benen bar inte riktigt och han verkade inte vara sig själv. Jag tyckte dessutom att ena ansiktshalvan hängde lite grand. Hade han fått en stroke? Det hela verkade mysko och jag föreslog att vi skulle köra honom till akuten.
På vägen till Handens närakut undrade jag för mig själv ifall jag hade överdrivit. Tänk om det var jag som var yrkesskadad och inbillade mig TIA-attacker och stroke hos var och varannan människa över sextiofem. Men på akuten blev det liv i luckan när jag beskrev vad som hade hänt. De körde honom i ilfart till Södersjukhuset för en röntgen.
Allt gick verkligen fort - mellan att han ramlade på skjutbanan och att de stuvade in honom i ambulansen hann det inte gå mer än en timme. Helt otroligt, om det skall gnällas på den svenska sjukvården så tänker iallafall jag hålla tyst.
Lite om stroke.
Lite om TIA-attacker.

Blommaland tipsar

..om en dokumentär som många känner igen sig i. Been there, done that, got the T-shirt. Japp, Blommaland har också varit där, fast det var länge sedan nu. Men jag minns fortfarande hur ont det gjorde och hur fångad man blir av hjärtesorg.


http://www.ur.se/Produkter/187199-Krossat-hjarta-i-New-York
Klicka på bilden för att komma till filmen.


FOTNOT: Lite ironiskt att jag tipsar om en dokumentär som jag borde betala TV-licens för. Fast internet är inte en TV-apparat. Om de vill ha betalt får de göra som hundratals andra nätbaserade TV-kanaler i världen redan gör: Koda skiten och sluta gnäll.

söndagskvällsbabbel

..gissa vem som just knackade på min dörr, jo TV-pejlarna. De har varit här förut, exakt samma byfåne. Den gången var jag trevlig. Inte idag.
Jag frågade spydigt ifall mitt namn stod på listan över de som inte har TV. Ja, det är ju därför jag frågar, svarade kontrollanten förnumstigt. Nej, sade jag, det är för att jag INTE HAR NÅGON TV som jag står på listan.
Han kunde inte fatta att Blommaland är en TV-fri zon utan utbrast chockat "va, har du ingen teve??".
Då brast det. Jag skrek så högt att gubbens keps lättade ett par centimeter:  JAG KÄNNER IGEN DITT ANSIKTE, DU HAR VARIT HÄR FÖRUT OCH DEN GÅNGEN HADE JAG INTE HELLER NÅGON TV OCH INGET HAR FÖRÄNDRATS SEDAN DESS! KOM INTE HIT OCH STÖR MIG IGEN!

Som om jag skulle ljuga om en sådan sak, hahhaha, jag älskar att inte ha TV och jag älskar att snoppa av folk som inte kan få in detta i sin begreppsvärld. Ja, ursäkta att jag är så människofientlig men så är det idag, suck it up.
Jag tror han blev lite chockad för han bad mig nervöst att inte vara så arg. Han menade att han ju inte kunde komma ihåg alla människor han pratat med. Gissa hur mycket jag bryr mig om det argumentet! Nå, nu lär han iallafall minnas mig.


Detta kanske har med texten att göra.


när jag besöker pappa..

..säger han alltid att jag är så söt. Det spelar ingen roll att näsan och ögonen är röda av blåst och kyla och att håret är alldeles platt av mössan.
Jag funderade över detta och kom fram till att när pappa ser mig så gör han det genom hjärtat. För honom är jag fortfarande den busiga lilla flickan med ponnylugg och skrattgropar. Han har rätt på sätt och vis för jag har aldrig vuxit ifrån mitt inre barn. Saken är väl den att jag inte längre ser henne när jag tittar i spegeln. Men för pappa är det solklart, här kommer lilltjejen och hälsar på, det kan väl alla se. Det är ganska rart och en skön tankeställare i ett samhälle som bara tycks se människors yta.


1976 och 2014.

men åååhhhh!!

..det handlar om barnfrågan igen. Två gånger på en ganska kort tid har jag fått höra "jamen än är det inte för sent" angående min barnlöshet. Båda gångerna var det från kvinnor.
Men allvarligt, jag är fyrtiofem år och singel sedan snart femton år. Hade de tänkt att jag skulle ge mig ut och ragga upp ett lämpligt pappa-material och sedan starta en familj snabbt som attan innan jag går in i klimakteriet?
Efter jag fyllde fyrtio såg jag fram emot att aldrig mer behöva kommentera min användning av min livmoder. Jag trodde att jag äntligen skulle få slippa tjatet om hur underbart moderskapet är och försäkringarna om att jag ju skulle bli en sådan bra mamma. Just en snygg morsa som får gåshud av gravidmagar.
De negativa attityderna gentemot frivillig barnlöshet har huvudsakligen kommit från andra kvinnor. Jag tycker detta är märkligt. Vad är det som är så stötande med att inte vilja ha barn?

Snälla Gud, säg inte att jag nu har fem år av "än är det inte för sent" framför mig! JAG KOMMER ATT SLÅ NER NÅGON!


Jag kan tänka mig att använda olika sorters fordon för att visa vad jag menar.

det känns lite dött..

..är det någon här och läser? Jag antar att jag är dålig på att tolka tittarsiffrorna i bloggens maskinrum men det känns ändå som om jag har typ tre läsare. Fast det är klart, ifall man inte simmar runt och kommenterar på andra bloggar så blir man snabbt rätt osynlig.
Nåväl, skit i det för idag var jag på skjutbanan för att kolla vad som gick snett på markmålen under söndagens jaktstig. Jag radade upp ett gäng lerduvor i en sandig slänt och tittade var hagelsvärmen hamnade. Jag hade fina träffar på alla duvorna (dvs de försvann i ett rökmoln, muaahhahaa) vilket innebär att jag helt enkelt var för långsam på de rörliga målen. Lite bättre framförhållning och lite mer jäklaranamma borde göra susen. Fast det är inget nytt i och för sig, de flesta bommarna handlar om att man ligger efter.
Och är det inte så med mycket här i livet - en hel del skulle kunna fixas med bättre framförhållning och ett "nä nu j*vlar".
Åh Gud vad jag är klok. Eller inte...jag är nog inte riktigt klok förresten.


Bilden har inte ett dugg med texten att göra.

plåtj*vlar

..det gick uselt på tävlingen idag. Jag började med två bommar, hämtade upp mig lite på station två men sköt åter dåligt på station tre. På väg mot den fjärde stationen gjorde jag det förbjudna: Jag deserterade.
Istället för att följa den snitslade banan gick jag en omväg och dök upp vid sportingen. Där var Gösta och gänget och utan att nämna ett ord om tävlingen slog jag mig ner och drack kaffe som om inget hade hänt. Jag rökte till och med en cigarill som en riktig Quisling. Och när ingen såg så eldade jag upp min anmälningslapp (som man även tar med sig som protokoll mellan stationerna, så att ALLA funktionärer kan se hur skitdåligt det går).

Ja, det här var väl inget att vara stolt över men jag säger som morsan: "Det blir så ibland". Och det är förresten en riktigt bra sentens som kan användas i många situationer både som svar och som tröst.


Varmt och gott för pinsamma siffror.

FOTNOT: Nej, Blommaland har inte börjat röka, det vara bara några munbloss och detta sker ungefär vart fjärde år.

usch, jag är nervös..

..för morgondagens jaktstigstävling (nej säg inte "lycka till" för det betyder otur) men jag tänker inte fega ur och stanna hemma fast jag har alla symptom som listas i Bonniers Stora Läkarlexikon. Jag skall trotsa lunginflammationen, matförgiftningen och den svåra reumatiska hältan. Jäklar anamma!

*urb*