trenattspass


Trollskog i Hemfosa..


..trollet själv..


..och trollets cykel.

Blommaland - vintern ett - noll?

..varje vinter är det likadant: Blommaland tror sig ha uppfunnit en smart lösning för att lura kylan - kylan vinner och Blommaland fryser ända till början av maj. Men den här gången skall jag vinna, allvarligt, nu får det vara nog! Jag har beställt ett par värstingbrallor i bävernylon med skumgummifodring. Till det en jacka, även den vadderad mot både det ena och det andra. Nu får det vara slut på frysandet.


Beställt från Engelsons.

Blomcykeln blir personlig



dags att byta upp sig på vapenfronten

..ja, tyvärr är det så att Blommalands gamla trotjänare Kalle har börjat att packa ihop. Det är tråkigt men inte helt oväntat. Hade han varit av ett dyrare märke så hade jag kunnat ha honom i ytterligare tio år. Men nu är han inte det så han får gå i pension inne i vapenskåpet. Efter drygt 40 000 skott kan jag trots allt inte klaga.
Igår beställde jag ett nytt vapen och idag skickade jag in ansökningspapperna till polisen. Den nya bössan kommer hem till min vapensmed inom en vecka men det nya tillståndet kan ta flera månader. Ganska irriterande men Kalle är ännu i så pass gott skick att jag kan fortsätta skjuta i väntan på det nya vapnet.

Nya bössan, Beretta 692 Sporting:

Till alla vapennördar därute: Kolla det smäckra pistolgreppet och den kuliga designen på toplever-nyckeln.

 

varning för slisk

..är det ett ålderstecken att man börjar gilla fula juldekorationer? Jag tror det. Det hände något vid fyrtio-strecket. De rysliga porslin- och keramikfigurerna som jag ratade förr om åren har plötsligt tagit sig in i mitt hem. Herregud, hur skall detta sluta? Tänk om jag börjar gilla leopardmönstrat också!

fredagsshoppa

..idag var det så trist väder att jag var tvungen att slösa pengar. Jag tog el-cykeln på tåget och åkte till Haninge för att pigga upp mig själv. Här är några bilder från dagens utflykt:



Man får ha cykeln med sig på pendeln utom i rusningstrafik på vissa sträckor. Jag brukar alltid ställa mig i mitten av gången. På så vis kan jag irritera både tågpersonal och resenärer.


Tveksam till hela projektet - tänk om det inte finns något att shoppa..


Första punkten på listan var tygaffären Tyggrottan. Här är ett riktigt sjuttiotalstyg som jag tänker sy en specialgardin av. Sextio spänn metern, helt okej!


En vaxduk till köksbordet hittade jag också, för bara en hundring. Jag tycker den är fin.
Men jag kan förstå att inte alla delar den åsikten. Eller nä förresten, de som inte gillar det här mönstret är allt bra konstiga.


Sedan åkte jag vidare till köpcentret Port 73. Och där hittade jag den snyggaste plastgran jag någonsin sett. Priset var hutlöst: 2000 spänn! Jag köpte den inte men stod där och dreglade i minst tjugo minuter.


Makrill eller ansjovis, jag vet inte riktigt vilken sort det är men med tomatsås runt märker man nog ingen skillnad.


Ryggsäcken full av grejer och mössan i rätt läge. Det var en lyckad tur, eller ja, plånboken är väl lite ledsen men ändå.

Blommaland tipsar

..det är mysigt när det luktar gott hemma. Jag har kommit på att man kan fylla en te-boll med hela nejlikor och sedan lägga den på spisplattans eftervärme. Det luktar otroligt gott..och lite jul (längtar, hihi).


När bollen blir varm sprider sig en härlig doft av nejlikor i köket.

hunden Kompis

..jag är bara tvungen att visa honom. Han tillhör en av mina skyttekamrater och är en blandras (kramdjur + jakthund):




GULLEPLUTT!

bilringar

..det är dags för morsan att sätta på vinterdäcken.
Om min mamma hade haft en normalstor bil hade jag kunnat göra det åt henne. Men nu är det inte så. För det var nämligen farsan som skötte snacket på den österrikiska bilfirman när vrålåket skulle införskaffas. Istället för att välja en bil som passade behoven ville pappa ha något att skryta med. Ja, jag säger detta med en aning förakt i rösten. Jag och pappa gick skilda vägar vad gäller värderingar när jag fyllde tolv. I pappas ögon gäller "störst går först". Det är inte alls min melodi och egentligen inte mammas heller men hon orkade bara hindra honom från att köpa den allra största bilen i serien.
Så nu står morsan här med en bil vars ena hjul är lika stort som en Volkswagen Passat. Att skifta däck kräver en hydralisk lift och minst tre gubbar. Därför har mamma gjort en deal med en däckfirma - skifte och förvaring till en kostnad som faktiskt är helt okej.
Idag åkte jag över till mamma så att vi kunde hjälpas åt att lasta in de ponnystora hjulen i bagageluckan. Det gick bra, vi var ju två. Och kära nån vad mycket plats det blev i förrådet, nu kan man ju nästan hyra ut det till en student.

Jag undrar vad de säger på däckfirman och hur stora lokaler de har där. Kanske får de slänga ut någon annan kunds däck för att mammas däck skall få plats. Eller nä vänta, fyra andra kunders däck förresten.


Om någon därute kommer på tanken att krångla med min mamma..
Mitt råd är att det är bäst att låta bli.
De ser inte så stora ut inne i bilen.
Det gör inte en pansarvagn inuti ett Herkulesplan heller.

fiskmössan..

..ni vet den där balla smulan som jag visade häromveckan. Den verkar knepig. Jag började översätta mönstret men stötte på patrull redan på första raden. Det stod wrap & turn. Vad fasen är det? Jo, det är något man gör i samband med "korta varv". Jamen så bra då.
Vad är korta varv?


Jag tyckte flaskan kändes hård. Här är förklaringen på det mysteriet.
Tyvärr löser det inte världens alla andra mysterier.

det har ordnat sig för farsan!

..igår fick vi beskedet att pappa äntligen har beviljats en fast plats på ett särskilt boende. Det fina är att det inte blir på Sunnerbo utan på ett äldreboende här nere i Nynäs. Vi är ganska proppmätta på Sunnerbos korttidskatastrof, kan jag säga.
Redan idag var jag och mamma och fixade till farsans nya rum och det blev jättemysigt. Han kommer att bo ganska högt upp med utsikt mot en lummig innergård och lite längre bort över hustaken kan man se havet. Jag hoppas att han gillar det.
Han kommer med färdtjänstbilen imorgon förmiddag. Åh GudGudAmen - bara han inte vägrar kliva in i bilen. Nå isåfall får vi väl åka upp till Sunnerbo och muta honom med engelsk konfekt och jazzmusik.
Jag och morsan känner oss otroligt lättade nu. Det är så himla skönt att den här segdragna processen äntligen har gett resultat.

Och nu vill både jag och mamma tacka bloggens alla rara läsare för ert varma stöd genom den här jobbiga tiden! Tack så jätte, mina fina läsare!

Jag och mamma tycker att en bukett är för futtigt, en hel äng är bättre.

Blommaland har en ny golvbrunn under badkaret..

..och jag vågar knappt säga det..men nog känns luften en aning klarare nu. Jag hoppas det iallafall, för huvaligen vad jobbigt jag tycker det är att ha främmande människor i mitt hem. Fastighetsskötaren är jättetrevlig, det är inte det, men Blommaland är privat. Bara tanken på att ha en massa hantverkare springande här i tid och otid ger mig kalla kårar. Så nu håller jag tummarna för att den nya golvbrunnen skall göra mig lycklig i all evighet amen.


I det gamla Rom fanns ett stort avloppssystem som kallades Cloaca Maxima.
Där brukade Julius Cesar sitta och..ja, ni förstår säkert vad han gjorde där.
Poängen är hursomhelst att han ville vara ifred för alla hantverkare
som sprang ut och in i hans badrum hela tiden.

det verkar vara golvbrunnen..

..som är orsaken till den dåliga lukten i mitt badrum. Fastighetsskötaren var här och mekade med den och nu stinker det värre än någonsin. Jag ringde tillbaka en halvtimme efter han hade varit här och sade att det förmodligen behövs en helt ny golvbrunn med en fräsch packning. Så vi gjorde upp att han skulle komma hit igen på måndag morgon och hämta den gamla för att få rätt mått till en ny.
Det blir bra, då har jag hela helgen på mig att ta lukt från kloaken under badkaret. Vem behöver en halloweenkostym när hår och hud luktar som en blandning mellan en kyrkogård och ett träsk.




är det ett monster under badkaret?

..årets spökigaste helg börjar imorgon. Fast det läskiga har redan börjat, i Blommalands badrum. Någonting stinker under badkaret och jag får inte bukt med det. Efter att ha spenderat en förmögenhet på kaustiksoda och lösögonfransar gav jag slutligen upp. Idag ringde jag fastighetsskötaren. Dom kommer hit imorgon för att avgöra om det är jag som har lukthallucinationer eller om något faktiskt är vajsing med golvbrunnen. Det stinker, allvarligt, det gör verkligen det och jag står inte ut längre. Vi får se vad de säger imorgon..hoppas inte det är mögel..åh GudGudAmen..


Mögelsporer är ännu läskigare.

lite sugen på handarbete

..jag hittade en häftig mössa när jag googlade runt häromdagen. Så här ser den ut:




Jag vill ha den. Men när jag letade efter mönstret fanns det bara på utrikiska, eländes elände. Nej det funkar inte med googles sunkiga babelfisk: kolla vad den gör med min blogg. Stickmönster är exakta grejer, alla termer måste översättas rätt annars kanske man råkar sticka något helt annat. Hur sjutton skall jag göra..jag måste ha en fiskmössa i vinter.

fotobomb från syfestivalen i Älvsjö

..jag var på Stockholmsmässan och spanade efter idéer till vinterns handarbetsprojekt. Det var rätt kul, massor av tanter och alla såg ut som Gudrun Sjödén. Men det fanns ju såklart annat också och här bjuder jag på lite av det jag såg:


Man hade vuxendagis och titta vad de gjorde. Jag var inte med - grupparbete gör mig illamående.


Den här maskinen kostar 17000. Jag kan brodera den där texten för en hundring.


BLOMMALAND!!!


Mormorsrutor i trekant- och hjärtform!


Det fanns kylskåpsmagneter också. De är inte av tyg.


Dagens fynd...eller ja, så himla billigt var det inte.


Ögongodis för virktanter.


Har ni sett - dragkedjor i spets!


Frukt..

..och kakor.

lite oinspirerad

..sorry att det blir glest mellan inläggen, jag känner mig så dränerad. Mamma och jag håller fortfarande på med att söka vårdplats till pappa. Den ansökan vi gjorde i slutet av augusti har tydligen rivits eftersom de påstår att pappa ångrat sig (!).
Det är det ena svinhugget efter det andra från kommunens handläggare. De bara trixar och ljuger och nu har jag börjat att spela in mötena med mobiltelefonen för säkerhets skull. Jodå, man får göra sånt ifall man själv finns med på ljudupptagningen.
När jag lyssnar på ljudklippen efteråt så blir jag bestört över deras sätt att tilltala både oss och pappa. Ja, pappa är med på mötena. Visserligen är han snurrig men till och med han tycker att handläggarna är dumma i huvudet. Igår vägrade han prata svenska och valde istället sin knackiga tyska som kommunikationsmedel genom hela mötet. Det var lite kul att se hur handläggarna blev allt mer frustrerade över pappas envishet. Heja farsan, hihi.
Jag och mamma hade åkt upp till Sunnerbo i förväg och matat farsan full av engelsk konfekt och jazzmusik. Det verkar ha gjort susen. Fast på det stora hela är han i dåligt skick, det är svårt att tänka sig att han bara är sjuttio år.
Handläggarna är i den åldern att deras egna föräldrar skulle kunna drabbas av demens. Jag tror inte att detta någonsin har slagit dem.


Oumbärlig på omvårdnadsmöten i Nynäshamns kommun.

plask plask

..nu är dom utanför Nynäshamn och letar efter Ivan. Fy sjutton, det här är ju riktigt läbbigt! Jag vet inte ens om jag vågar cykla ut på min vanliga havsrunda - tänk om det kryper upp ett gäng grodmän ur viken.


Hos Blommaland blir det ingen kaffeslurk, det kan de glömma, jag hatar oväntat besök. 
Fast om de har med sig rysk strårom så kanske jag sätter på kannan ändå.

vem plaskar i viken?

..jag tycker att militäroperationen i Stockholms skärgård är jätteläskig. Det blir ju inte bättre av att det är sånt hysch-hysch runt det hela. De påstår att de inte alls letar efter u-båtar. Nä okej, men då har väl Putin lämnat farkosten hemma och givit sig ut i bara badbrallorna. Och kom inte och säg att de lagt ner Musköbasen för där råder det full aktivitet just nu. Inatt dundrade militärhelikoptrarna så nära Ösmo att morsan hoppades på att ölandstoken skulle dras upp med rötterna.
Tänk om det blir skarpt läge..hu vad otäckt. Skall man bunkra stearinljus och müsli för säkerhets skull?


Man kan gömma choklad i böcker, himla smart!

men AJJJ!!

Usch vilken otäck kudde.
..jag blev hundbiten idag. Hunden tillhör en tant i kvarteret, en tant som jag inte känner men som började heja på mig för några månader sedan. Jag vet inte varför hon hälsar på mig som om vi är bekanta men kanske tog hon fel första gången och tyckte sedan det var pinsamt att sluta heja.
Hon har en korthårig tax, den där sorten som är svart och blank och som man inte ser så ofta. Jag tycker de är jättefina och när tanten idag plötsligt frågade om jag ville klappa hunden så hade jag absolut inget emot det - trots att jag faktiskt är lite hundrädd. Hunden var däremot inte lika social som sin matte och tanten fick dra ordentligt i kopplet för att den skulle komma fram.
Jag borde ha tolkat detta illavarslande tecken. Jag skulle ha sagt till tanten att hunden inte behövde vara kompis med mig om den inte ville. Men allt gick så fort och vips hade taxen huggit mig i handen. Det var otäckt, de sylvassa tänderna fick tag om den tunna huden mellan fingrarna. Fort som attan drog jag tillbaka min hand och kunde lättat konstatera att skinnet var helt. Fast det berodde inte på att jag var snabb utan för att hunden bara hade varnat. Om en tax vill bita dig ordentligt så gör den det. Taxar har ett enormt tryck mellan sina käftar, förmodligen skulle de kunna strimla noshörningshud lika lätt som vi river sönder ett papper. Jag är glad att hunden nöjde sig med en varning.

I fortsättningen kommer jag inte att hälsa på hundar som måste släpas fram. För så var det verkligen - den satte alla fyra tassarna i marken. Den ville absolut inte heja på en lång och mörkt klädd främling. Jag fattade det efteråt - hundens matte borde ha fattat det på en gång.

äntligen klar med målningen!

..det blev bra och ikväll ställde jag tillbaka alla möbler på sina ursprungliga platser. Åh GudGudAmen vad skönt att ha det som vanligt igen. Ett tag trodde jag att det aldrig skulle bli klart och nu undrar jag hur sjutton jag orkade igenom projektet.
Hos morsan råder det dessvärre fortfarande undantagstillstånd. Trupperna rör sig sakta genom hallen, fram och tillbaka för att täcka det sista spåret av en helt vidrig persikofärg som någon debil bonnläpp valt på åttiotalet. Mamma ger upp och återupptar rollern omvartannat och så kommer det att hålla på tills även hon har fått det som hon vill ha i sina rum.

Och hur går det med pappa? Jo, det är möten och telefonsamtal hit och dit. Mamma har snart skällt ut varenda person i den rangliga stege som utgör kommunens beslutsprocess.
Själv har jag tagit ett litet steg tillbaka, jag måste vila innan mina knän viker sig. Men på kommunens kontor kommer nog ingen att märka att en av oss pustar en stund. Det förstod jag när mamma berättade att hon hittat sina "ormglasögon" igen.



kanske är målningen klar..

..jag får se imorgon när jag vaknar och har bra ljus ifall det behövs ytterligare en strykning. Hoppas inte, jag har slitit som attan idag - när jag egentligen borde ha sovit efter långhelgen. Men vet ni, jag är så himla trött på att bo huller om buller inne i sovrumsvardagsrummet (eller vad heter det annars i en etta?). Det känns som det har varit kaos i flera veckor nu och jag vill göra fint igen. Men som sagt, kanske måste jag göra en strykning till.
J*vla kräk-tapet.

Blommaland jobbar trenattspasset..

..medan ni andra festar och är allmänt dekadenta. Jag är inte avundsjuk, inte så mycket i alla fall. Fast även om jag hade varit ledig så hade jag nog hållit mig hemma bland färgburkar och penslar. I fredags gjorde jag ett jätteryck och målade klart fönsterkortväggen samt den andra långväggen med grundfärgen jag fått av mamma. På tisdag tänker jag sätta igång med finishen (heter det så?) och med lite tur och skicklighet är hela härligheten klar till nästa helg.
Det skall bli så skönt, jag HATAR att bo i kaos - jag är en pedantisk städkärring - jag vill ha Ordnung und Rednung und Luthersk Moral.


Jag har inga barn. Inte längre.

samtidigt, i en annan del av vardagen..

..försöker jag och morsan ha just vardag. Vi försöker hitta balans mellan egentid och tillsammanstid. Det har varit knepigt. När man inte umgåtts på flera år så blir det lätt för mycket på en gång. Våra målarprojekt har hjälpt till att hålla isär oss, på ett bra sätt. Ingen behöver ha dåligt samvete över att stanna hemma och fixa hos sig. För vem vill bo i kaos längre än nödvändigt?
Jag har målat en kortvägg och en långvägg här hos mig. Nu återstår fönsterkortväggen och andra långväggen. Det går framåt, sakta men säkert. Hos morsan har det blivit otroligt fint. Hon har målat hela sin hall och jösses vilken skillnad det blev mot förut - hallen ser en halv meter bredare ut. När hon målat köket kommer man nog att kunna ställa in ett köksbord till.
Och så slås jag av att mammas hushåll liknar det jag hade när jag just flyttat hemifrån. Öppnar man kylskåpet så hittar man en märklig komposition av udda matvaror som man trodde hade slutat säljas för länge sedan. Och att städa.. Morsan tycker det finns mycket viktigare grejer att göra än att dra en dammsugare efter sig. Läsa deckare till exempel. Själv är jag überpedantisk och dammsuger och dammar varje dag.
Men jag gillar mammas förhållningssätt. Mitt i allt elände med farsan så skapar hon en plats där hon kan koppla av. Och ett litet socialt nät har hon också dragit ihop på bara ett par veckor. På lördag kommer grannfrun över. Vad de skall göra verkar en aning oklart, men jag hoppas att det är något dekadent. Det skulle vara så underbart typiskt mamma på något vis.



 photo tumblr_m2vp4k9cm21rt1vsuo1_500_zps0909744e.gif
Om man är fler kan man ha en syjunta.

fy

.. idag var det nytt omvårdnadsmöte för pappa. Det var en total katastrof, de tänker sätta farsan i en hyreslägenhet och erbjuda honom hemtjänst. De vill TESTA om det funkar. Det finns ju folk på stan som kan hjälpa honom om något händer, sade en sjuksköterska som verkade ha passerat sitt bäst före-datum innan farsan ens var född. Jag och morsan tittade på varandra, var det hela ett skämt?! Hemtjänsten hjälper honom att laga mat, fortsatte sjuksköterskan glatt. Ja, det får väl bli kokta ägg då - för han är ju så duktig på att skala dem, tänkte jag men sade inget.

Ärligt talat, kära läsare, jag orkar inte ens minnas all dynga de här idioterna vräkte ur sig. Men morsan fick i alla fall sista ordet. Efter en timmes tålmodigt lyssnande på deras skitsnack reste hon sig upp och deklarerade att detta var de elakaste människor hon någonsin hade träffat. Sedan gick hon och därmed var mötet över.

Jag vet inte riktigt vad vi skall göra nu. Det hela är ju så stolligt att det inte ens går att begripa vidden av det. Skall pappa snurra runt här nere i centrum, villa bort sig och kanske ramla? Det har han ju redan gjort på Sunnerbo - ja, han ramlade och fick en spricka i armen.
Vad mer behöver de veta? Jag vet åtminstone allt jag behöver veta, morsan gav mig den sista ledtråden: Detta är sannerligen de elakaste människorna vi någonsin har träffat. Att göra en demenssjuk människa till ett försöksdjur för att de själva inte ids ta hand om honom på sitt lilla hem - den svenska sjukvården är grundad på illvilja. Jag kan inte dra någon annan slutsats.

reträtt och omgruppering

..målarprojektet slukar färg, det har gått åt nästan tre liter och jag har bara målat EN vägg. Den fula tapeten låter sig helt enkelt inte täckas. Jag trodde inte att jag skulle behöva grunda men jag har inget val. Turligt nog kan mamma ställa upp med en stor hink. Vilken cirkus, FanFanBelsebub, hur skall det här sluta?
Och nu har man börjat se alla andra skavanker i lägenheten också. Jag har fått "Det kritiska ögat". Tapeter som lossnat uppe vid taket, fula skarvar här och där. Morsan tyckte att jag skulle klutta på lite björnklister. Vad är det, frågade jag, det har jag aldrig hört talas om. Jo det är ett väldigt bra klister, svarade mamma, och det är riktigt gott.
- Mamma, har du ätit av klistret?!
- Det stod på burken att det inte var giftigt.

Jag tänker inte fördjupa mig i ämnet, jag tänker bara se till att björnklister och räkost hamnar i respektive rätt lägenhet.


Kära läsare, i vilken förpackning vill Du stoppa tungan?
Rätt svar vinner en ihoplimmad macka.

kaosrum

..det är färggrejer överallt, möblerna står huller om buller och jag är höstdeprimerad. Inte konstigt att man nästan tänker den förbjudna tanken "tänk om jag hade en karl i huset". Men jag har knappt formulerat orden inuti huvudet innan jag ångrar mig.
Tack gode Gud för att jag inte har en karl i huset - orka ha ytterligare en som gnäller över att arbetet går långsamt.


Jag vet inte om det är inbillning men jag
tycker att kramdjuren tittar anklagande på mig.

målningen

..jag gjorde den första strykningen igår. Det blev lite bubblor i tapeten men de verkar ha lagt sig nu. Jag tänker göra andra strykningen i övermorgon, för att vara helt säker på att färgen hinner härda ordentligt.
Det känns bra, lite läskigt men ändå bra. Och det får ta den tid det tar, så att det inte går åt skogen bara för att man vill bli färdig genast. Har jag hatat tapeten sedan jag flyttade in så kan jag stå ut en vecka till.



Så himla trist tapet, jag avskyr den! Den är så neutral att man kräks.



I det här ljuset ser man ytan. Det verkar faktiskt ganska lovande (peppar peppar, tvi tvi tvi).