en espressobryggare..

..består av två halvor som skruvas ihop. I mitten - mellan halvorna - sitter en liten gummipackning. Den skall tvinga vattnet att ta vägen upp genom kaffepulvret så att det blir färdigt kaffe i den övre halvan av bryggaren. Om man vrider ihop halvorna för löst läcker vattnet ut genom skarven och sprider sig över hela spisen. Det är skitirriterande plus att man blir utan kaffe, vilket är ännu mer skitirriterande. Därför brukar jag ta i utav bara helskotta när jag skruvar ihop halvorna.
Och igår kväll hände det - jag fick inte isär bryggaren igen! Denna gången var gummipackningen så ihoptryckt att det var metall mot metall. Jag la in skiten i frysen, tänkte att kylan skulle hjälpa gängorna att släppa taget om varandra. Men icke, det slutade bara med att min disktrasa frös fast i diskbänken (jag orkar inte förklara kopplingen). Till slut var jag så arg att jag var tvungen att gråta en skvätt och ta fram en gammal reservbryggare.
Jag bryggde mig en kopp och begrundade situationen. Man kunde ju göra ett sista ryck med den fastskruvade bryggaren genom att spruta in vapenolja i skarven och låta det verka till nästa dag. Jag gjorde så och skulle bara skruva isär reservbryggaren som sista kökssyssla innan läggdags. Den satt som berget. Nu hade jag två ihopcementerade kaffebryggare och definitivt ingen mer i reserv.. Något släppte inne i huvudet, jag hörde hur det knäppte till, och sedan blev det svart. När jag kom till sans igen var båda espressobryggarna isärskruvade och alla delarna låg prydligt uppradade på diskbänken.
Idag smakar kaffet remington-olja och mina knogar ser konstiga ut. Men det är okej, en jul utan något kaffe alls vore helt förfärligt.



Skarven där man i nödfall kan spruta in vapenolja.